Hållbar utveckling

Mina dagar börjar alltid med att jag (förhoppningsvis) vaknar klockan sju på morgonen

Stressat borstar jag håret, tänderna, klär på mig, sminkar mig, fixar håret och sedan rusar jag ut till köket för att hinna äta en snabbfrukost.

Mitt i allt stresset så tänder jag lampor som jag sedan inte kommer ihåg att släcka. Kanske borde jag skylla på att jag inte hinner men oftast så kommer jag till skolan nästan 20 minuter innan skolan börjar, och det tar inte mer än 20 minuter att släcka en liten lampa eller två.  Så den ursäkten vore bara ett väldigt dumt sätt att skylla ifrån sig en oerhört dålig och miljöutnyttjande vana,

I hela mitt liv har jag fått höra att ett tomt rum ska vara ett mörk rum. Av någon anledning så har jag ändå aldrig lyssnat på det där. Tidigare när jag bodde hemma så var mitt tomma rum alltid ett ljust rum och dessutom var radion alltid på. Mamma klagade ofta på att jag aldrig släckte efter mig och hon sa alltid att el kostade pengar. Men jag tror inte att det är förrän nu på senare tid som jag börjat inse att elen inte bara kostar pengar, den kostar miljön en massa också och jag börjar inse hur mycket jag, helt ensam, har utnyttjat miljön på dess resurser genom åren.

Något som dessutom är ännu värre med att jag glömmer att stänga av lamporna är att jag fortfarande inte införskaffat mig lågenergilampor. Lamporna som jag lämnar på drar alltså en massa ström varav bara 10% går åt till ljus och resten är bara värme (http://www.naturochmiljo.fi/).

Efter att ha läst Al Gores bok "En obekväm sanning" så börjar jag inte bara bli rädd för vad som händer med världen utan även vad jag gör mot den. För det är ett faktum att du och jag och även resten av människorna är orsaken till detta. Det värsta är att vi som skadat jorden mest är vi som lever i i- länderna och vi ligger dessutom i minoritet mot resten av världen. Vilket betyder att vi faktiskt förstör en hel värld som vi inte ens äger hälften av. Man skulle kunna säga att det blir som en form av kollektiv bestraffning.. Och är det verkligen rätt att vi ska förstöra deras möjligheter till att få leva i en hållbar värld bara för att vi är så oerhört stressade på mornarna så att vi glömmer att släcka den där lampan som så diskret lyser inne på den stängda toan?  Jag vet inte vad du tycker men jag skäms över mig själv när jag inser vad jag gör mot min egen värld och än mer när jag inser hur många oskyldiga som drabbas av mitt slarv.

Och det är inte bara lamporna som drar lite för mycket el hemma i mitt lilla rum på Vattholma elevhem. I och för sig så har jag ingen tv och det är väl mest tur med tanke på att jag har en väldigt väl använd dator och en dator drar tre gånger mer el än vad en tv gör. (http://www.martha.fi/).

Förutom lamporna och datorn så har vi den ständigt i satta mobiltelefonladdaren, plattången som är på "standby" läge och som om det inte räckte så sitter datorn alltid i laddaren. 

För mig har det här alltid varit saker som jag inte tänkt på. Självklart har det funnits medvetenhet om att mobiltelefonladdaren inte bör vara i vägguttaget då telefonen inte laddas men än en gång så tar latheten över alla de där "råden". Och visst är det enkelt att alltid ha laddaren i uttaget så att man sedan bara behöver stoppa in andra änden i telefonen för att ladda den. Men det är definitivt inte värt det.

Alla dessa standby lägen och all den här slöseri på el som vi egentligen inte använder är oroväckande stor del av del totalt förbrukade elen. Om många elektroniska saker står på standby läge dygnet runt så kan det tillsammans bidra till 25% av hushållets totala elförbrukning. (http://www.martha.fi/)

Den miljövänligaste elen är den som aldrig blivit producerad och om vi ska kunna uppnå en hållbar utveckling så måste vi inse att den elen som inte ens utnyttjas är som en våldtäkt mot miljön.  

Jag tänker inte så mycket på hur det här drabbar oss. Men all den här utnyttjade elen får mig att fundera på vad den majoritet av världens invånare som inte ens är orsaken till detta skulle säga om de visste om att deras land håller på att förvandlas till en öken på grund av att Stina Bergdahl i Uppsala glömde släcka lampan varje morgon i 17 år?

Förmodligen så skulle jag inte vara så omtyckt. Och det kan jag väl inte påstå att jag är nu heller, det vill säga av mig själv. Det är nästan så att jag skulle vilja slå någonting hårt i mitt eget huvud för att så att säga banka in all den här informationen som min mamma försök ge mig ända sedan barnsben.

Ett tomt rum ska vara ett mörkt rum, och faktum är att jag faktiskt blivit bättre och numera så är mitt tomma rum oftast ett mörkt rum. Men fortfarande så måste jag jobba på det och jag tänker inte nöja mig förrän ordet "oftast" försvinner och jag slutar våldta jorden på dess resurser.