Stina

Och plötsligt så verkar det som om det verkligen finns hopp.
På andra sidan jordklotet.

Det är jobbigt okej, men jag kan inte sluta.

Var på fest hos Ida igår. Vi hade väldigt trevligt och hennes föräldrar var hur sköna som helst.
Min främsta sysselsättning var väl att stirra på en viss person (men bara hans profil)
cause it looked just like you.

Jag vet inte men av någon anledning vill ja bara hitta något nu.
Ja sa tidigare i veckan att ja inte ville ha någon pojkvän, jag har liksom inte tid.
Det värsta är att det är sant.
Men vad som är ännu värre är att jag vill bli kär,
bara glömma.

Och det absolut värsta är att han som verkligen är hur gullig som helst bor i syd- östra Asien..

Så jag antar att jag får stå ut med helvetet ett tag till.
(samtidigt vill ja inte släppa.)