ny blogg
I want my hair back..
Och det märkliga är att jag ahr en massa saker att skriva om.. Men jag har itne orken, lusten eller viljan kanske.
Det känns som att orden bara kommer rinna ut och sönder och alla de där ämnena som jag ville skriva om på ett bra sätt blir bara skit, så då skiter jag i det helt.
Dessutom har jag ingen kamera, de vill säga, den är trasig och fortfarande inte på rep! Måste fixa de där nu.
Igår klippte jag mig, jag hatar det.
Och nej jag blev inte nöjd. Varför? Håret blev kortare...
Saknar mitt hår :( Måste börja äta tabletterna igen.
Idag bär det av till Byske, egentligen skulle Evve följa men de blir inte så.
Hon är tyvärr sjuk så istället blir de bara lite mys med familjen.
Längtar till nästa helg för den ska spenderas i JÄRVSÖ! :D
Synd bara att inte Kumlan är där.. för hon jobbar i västerås.
trevlig helg :)
pusspuss
Vi växer upp och ifrån varandra
Sommrarna i Piteå har i flera års tid bestått av två stycken stora händelser som gör att den lilla staden förvandlas till något jag skulle vilja kalla en liten storstad. Det vill säga att man möter fler än 25 personer påväg från Gallerian till Småstaden, många fler.
En av desa höjdpunkter höll till i helgen, nämligen Piteå Summer Games (psg). En stor fotbollscup med massa lag från Norge, Argentina, Sverige, Finland, Brasilien, Italien, Estland m.m
Tyvärr så var höjdpunkten inte ens någonting att se framemot iår, för alla barn växer upp och ja jag har blivit för gammal nu.
Konstigt att behöva säga att man ör för gammal vid 17 års ålder, borde det inte vara då livet leker?
Inte längre under PSG, som har varit ett av de största raggnings tillfällena under hela sommaren, och då framför allt när det gäller norrmän. I år så var norrmännen alldeles för unga och mina minnen av min norrman förblev minnen utan att det skapades några nya.
2006 minnen med mötet, flörtandet, dansandet i 3 timmar, lunchen och sedan kramarna innan han åkte. För att inte tala om smsandet och konversationerna på msn efter det.
2007 minnen är det där lite föbjudna, leendet som inte gick att motstå, sökerheten av att vi redan hade varandra på ett konstigt vis, återuppleva dansen (i 5 minuter), promenaden genom stan hand i hand, pratandet och byte av språken, filmen inne med hans lag, kyssen jag aldrig fick för att jag hade pojkvän och sist men inte minst avskedet med tung känsla i bröstet och tårar i ögonen.
Jag visste att jag aldrig skulle träffa honom mer, att den där kyssen aldrig skulle komma.
Konstigt nog så förstod jag det nog inte förän i helgen, för att instälelr för att fylla på oss med minnen så kom han inte ens hit. Och det fick mig att förstå att avskedet förra året var påriktigt.
Den här helgen kommer alltid påminna mig om honom och det kommer förmodligen kännas lika tugnt varje år att vi aldrig avslutade varandra påriktigt. Det konstiga är att det endast är den här helgen som jag tänker på honom. Men han har gjort fotspår i asfalten och jag kommer alltid att se dom.
Idag är det exakt ett år sedan vi, sent på kvällen, gick genom den lilla staden och ville ha varandra.
Men vi fick ingenting mer än lite tid tillsammans.
Och ja, det var mitt fel..
Men livet har gått vidare, jag har vuxit upp och ett av årets stora höjdpunkter har sjunkit ner till någonting som innebär långa köer och massa irriterande småbarn.
Lunch
Just nu sitter jag hemma på lunch (igen). Vädret är dåligt och i luften är de ca. 12 grader.
Helt hemskt, ska inte det här vara sommar?
Vore itne helt fel emd en liten resa nu asså... Men aja, får nöja mig med Sverige och dessutom ligga i en blöt rabatt coh rensa ogräs.
Jag vet att jagb är dålig på att uppdatera men alltid när ja får något att skriva om så är jag inet vid datorn och det stör! Vill ha en inbyggd datar som alltid finns till hands typ.. haha.
I alla fall så ter sig livet som vanligt, igår såg vi fotboll med girlsen och det var ju otur att inte Turkiet vann .
Idag gälelr det för Ryssland att vinna bara :)
Hoppas på att boka klipptid i veckan, men tveksamt om jag ids, mitt hår ser förjävligt ut.
På fredag ska jag och Anna på kyrkmarknaden direkt efter jobbet och sen in till stan som har öppet till 24.00 !!!!
På Lördag blir de väl förmodligen lite fotboll och så även loppis inne i badhusparken. Så öppnar en ny second hand butik också!!!!
Så det blir najs.
I helgen är de Piteå summer games, en stor fotbollsfestival som brukade vara en av sommarens höjdpunkter. Synd att man växer upp..
Tror att jag uppdaterar senare, till dess får ni ha de bra, nu ska jag nog börja dra mig tillbaka till jobbet snart. :/
Där vägar skiljs åt
Var på Ikea igår och köpte kuddar m.m till MIN stuga (som står på gården). Kommer bli sjukt fint där inne :)
Ska fixa till lite idag också sen är de nästan klart tror jag.
Just nu jobbar vi nere vid konsum, vilket innebär 5 minuter gång väg. As skönt, och jobbar kompisarna är inte värre dom heller.
Dagen har gått fort... men det var en oerhört seg morgon imorse..
Ärligt talat då är det skönt att vara hemma, hela tiden ha säkertheterna där.
Dom där kompiarna som du vet finns även om du sviker dom en gång. Dom förlåter. För dom har funnits där sedan du föddes.
Jag säger itne att mina kompisar i Uppsala inte går att lita på , tvärtemot. Men fortfarande så vet ni itne allt om mig, inte lika mycket som dom här i Piteå
Dessutom behöver man inte tänkta på vart man sätter foten, vilken väg man tar.
För just nu är jag bara förvirras.
Det är som att vi befinner oss på en stor väg, ni på varsin sida om vägen - går åt olika håll. Och jag står i mitten visd planteringatrna och tänker att om jag springer fort så kanske jag hinner åt båda hållen.
Det håller aldrig, så vart blir jag lyckligast?
Vilket håll vill jag gå?
(Vilket håll vill du att jag ska gå..)
Så mycket väger in, FÖR mycket...
Och jag har inte läst slutet än i alla fall.
bara 7 arbetsveckor kvar nu, varav 4 på pitebo...
Men som tur är drar jag till Järvsö i juli! :) Saknar skruttarna.
Sandra <3
Foto: http://lucesolare.blogg.se
Midsommar
Gårdagen kan sammanfattas med:
Skratt, sång, gitarr och allmän glädje.
Fick just planeringen av Peter.
Så jag antar att det är dags att börja träna igen då.. 6 träningar i veckan - ärligttalat känns det jobbigt. Ändå kan jag inte säga nej till träningarna..
Jag önskar att jag bara kunde skita i alltihopa och ändå ha bra kondis och vara vältränad. Jag är itne alls motiverad, tvärtom så ser jag mer framemot en helt ledig sommar, speciellt med tanke på att jag jobbar 8 veckor. Känns inte som att min kropp kommer vara i bästa form efter sommarlovet om jag jobbar så mycket för att sedan träna ännu mer... Även om jag kommer bygga upp den.
Däremot så skulle jag kunna ta mig ut för att springa varje dag, själv. Det handlar inte om att jag inte vill träna, snarare om att jag inte orkar emd tider att passa. Planering hör itne sommarlovet till och jag har nästan hela lovet bortplanerat nu..
Vet inte riktigt hur jag ska göra med det hära.
Första träningen på måndag, och med min nuvarande icke existerande kondis så kommer det gå DÅLIGT.
Haparande och Ikea imorgon så nu blir det godnatt.
Sandra (med min klänninge ;>) och jag hade väldigt trevligt på misommar :)
VI grillade (eller försökte iaf) sen blev det allsång med gitarr och sen drog vi från anna till havsbadet för att hitta lite drag.
Trevlig kväll :)
Jag hade skönaste brillorna ;D Och Gustav gillade dom också, så han hade dom typ hela kvällen.
Kvällens två outfits.
Böt innan vi åkte till havsbadet.
Tack Sandra för din kamera!
Fler bilder på Facebook, Bilddagboken eller Pixbox (får se vart dom hamnar)
Sommarlov
låg.
För även om jag befinner mig i Piteå (= det händer inte så mycket) så har jag massor som ja skulle vilja skriva MEN jag jobbar 7- 16 och efter det så vill jag träna/ leva livet för att inte känna att sommaren går till spillo.
Brände ryggen på jobbet idag! AOTCH!
Nu blir de duschen sen rigan Ida eller nån och fråga vad som händer ikväll.
Hoppas på sex and the city för att sedan zappa til SVERIGE! :D:D
puss på dig.
¨Döda havet med Aleks! måndag den 2 juni 2008
Saknar:
värmen (även om solen lyser här)
Aleks
Jordanien
Människorna!
Frågan är vilket bussäte som är bäst
Bussen är nästan tom, förutom två personer som sitter på varsin sida i bussens främre del. Du tittar dig omkring. Allting ser exakt likadant ut förutom att sätena i mitten av bussen är en trappa upp.
Knepet är att sätta sig på rätt säta, men hur lätt är det när alla ser likadana ut?
Som liten fick jag lära mig att de fyra första sätena var "förbjunda" ifall en olycka skulle ske. Det var nämligen de sätena där skaderisken var störst (om inte krocken kommer bakifrån vilket min mamma nog aldrig tänkte på).
Som yngre satte man sig alltid längst bak, det största sätet var coolt och det var där de coola skulle sitta. Jag tror inte att jag fick plats där, men det var där man ville sitta.
Kanske är det därför som jag fortfarande tycker om att ditta långt bak i bussen, eller så kanske det är för att jag tycker om att titta på folk..
Men när jag väl kommit bak i bussen så kan jag inte sitta längst bak, det är småbarnsfasoner att tro att de sätena är coola. Dessutom är det ett stort måste att sitta bredvid ett fönster, efter som att jag tycker om att filosofera såklart.
I Uppsalas stadsbussar är valet aldrig svårt. Jag sätter mig alltid i det sätet där det är 4 emot varandra. Med ryggen mot hela bussen. Jag har alltid tyckt om att åka baklänges, kanske är det för att alla andra åker framåt. Eller så kanske det är för att jag hatar att lämna saker bakom mig...
Av någon anledning så vill jag alltid välja det sätet som är lite speciellt och inte som alla andra. Kanske för att jag inte vill vara som alla andra.
Men när bussen varken har något säte där man kan åka baklänges och när alla ser likdana ut. Hur gör man då? Det är där kruxet kommer. Jag står länge och funderar, vilken sida ska jag sitta på och vilket av alla de exakt lika sätena ska jag välja?
Tillslut bestämmer jag mig för att sitta på vänster sida, det känns bättre. Kanske för att hjärtat sitter på vänster sida, kanske för att man slipper se de mötande bilarna. Kanske var det bara en impulsgrej.
Men det är svårt det där med bussar, vilket säte är egentligen det bästa?
Jag kommer nog aldrig kunna svara på fråga...
i- lands problemen
Får väl lov att skriva om det då.
Hm, jag har kommit på att jag har ett slags shoppingberoende och att jag inte är villig att kämpa med det (som jag gör med mitt sockerberoende).
Imorgon är det avslutning och jag ska ha på min min fina virkade färglada klänning och mina vita låga converse liknanade skor! Känns helt rätt och jag hoppas det blir perfa.
Skönt med lite sommarlov dessutom.
Läste nyss att armband är sommarens hetaste accesoar och ja måste fullkonligt hålla med (just nu vill jag ha en av läderband som är flätat). Men jag kan inte låta bli att tänkte på hur osmart trend det är med tanke på vilken fin bränna armbanden kommer föra med sig.
Den här veckan kommer blir något av ett stressmonster emd massa roliga inslag, samtidigt som sommaren först komemr börja på riktigt nästa vecka.
Måndag: Picnic med klassen (hade hur kul som helst. Det var lite knytkalas då alla tog med sig mat från ett speciellt land. Jag och Aleks hade Baklava från Jordanien)
Tisdag: Skolavslutning - Bad med klassen - Fest (?)
Onsdag: Åker till Sandviken och hälsar på Jennie!
Torsdag: Mamma, Malin och Sofie kommer till staden och hjälper mig flyttstäda. Dessutom ska jag och Sofie på pelle svanslös hus. På kvällen drar jag till Stockholm.
Fredag: Stockholm - Eken cup med strömnäs GIF
Lördag: Stockholm - Eken cup
Söndag: Stockholm - Eken cup och sedan hem någon gång på kvällen.
Måndagen efter börjar jobbet 7 am.
Men samtidigt som jag sitter här och pratar om i- lands problem som fula brännor och stress så kan jag inte låta bli att tänka på Rose och Adil som är tillbaka till Irak. Bomber utan för huset och krigsflygplan i luften.
Orden vänner existerar inte, för att skaffa sig en vän innebär bara en förlust när han eller hon försvinner. Kanske var det därför som Rose började gråta vid vårat avsked...
Och att trösta henne med orden "We'll see you" plockar bara fram fler tårar. För vem vet om hon överlever? Vem vet när bomberna sluta falla och vem vet om vi ses igen?
Det kan inte vara kul att leva samtidigt som man vet att morgon dagen kan försvinna...
Ingen kan nog förstå hur dom har det, inte jag heller. Men jag önskar bara att världen kunde vara lite mindre orättvis.
Jordanien- Petra- del 3
Dag 3
tredje dagen steg vi alltså upp vis sex tiden för att ta en "lyxig" buss klockan sju.
Dock visade det sig att den bussen inte gick idag så vi fick helt enkelt tänkt m och åka regional bussen (=en trång liten sak utan AC).
När vi satt på bussen (ihopklämda alla 3 längst bak TILLSAMMANS med vårat bagage) så hittade jag plötsligt inte mitt pass. Vi öppnade min "lilla" resväska och försökte se om jag hade stoppat ner det men vi hittade det inte..
Jag fick panik och började fundera på vilken av städerna som skulle vara bäst att bo i..
Kattis (numera hjälten Kattis) skyndade ut ur bussen och in i en taxi, tilblaka till hotellet för att där hitta passet och sedan hinna komma tillbaka innan bussen hade gått.
Mest tack vare att bussarna inte gåt förän den är helt fylld.
Den 3 timmar långa resan genom öknen utan luftkonditionering var lång och plågsam.
Vi stannade halvägs för kisspaus och jag var så kissnödig. Toan visade sig vara ett slags hål i marken, och jag kan inte ens kissa utanhus... Äckligt var det.
Framme i Petra så började konferensen och jag somnade nog till lite med tanke på hur trött jag var...
Vi hade möten ända till klockan 7 när det var dags för middag. Jag och Aleks satt i ett bord med bland annat: Martin, Frida (Uppsala, Sweden, Katedralskolan), Fredrik, Camille (Sigtuna, Sweden, SSHL), Thanu, Bianca (Germany), Hayden, Beck (Australia), Rose, Adil (Iraq) och Maria (Russia).
Det var då vi lärde känna alla kan man säga. Det var Jordanisk folkdans som underhållning och det slutade emd att alla dansade. Till mat fick vi en stor buffé med massa god mat.
På kvällen badade vi i poolen med svenskarna, australienarna och tyskarna till ett på natten då det var läggdags.
Jag och Aleks delade rum med Maria från Ryssland (13 år) vilket med tiden var lite påfrästande.
Saker att tänkte på för att undvika kulturkrockar:
Vilken hand kan man äta med utan att bordsgrannarna tycker det är ofint?
Kan du äta upp all maten eller är det ohyfsat?
Kan man prata vid matbordet?
Jordanien- Amman- dag 2 (döda havet)
2 juni
Vi vaknade kring åtta för att träffa Slim (det vill säga vår oerhört överviktiga taxichaufför som skulle köra oss under dagen). Vi blev även bjudna på det sötaste te jag någonsin smakat och innan det bar av så fick jag smeknamnet "quietland" av hotellägaren, efter som att jag var så tyst hela tiden.
Stopp ett var mount Nebo (himmelsberget). Det vill säga det berget där Moses stod och tittade ut över der "heliga landet" som han givit till sitt folk men som han aldrig skulle få gå i land till. Oklart är om Moses är begraven under berget, på berget eller om kroppen togs därifrån.
Vi tog underbara kort innan vi drog oss vidare.
Från Mount Nebo kunde men se vårt slutgiltiga mål - Döda havet.
Vi valde den stranden då vi fick betala lite pengar men då fick vi lera och pooler till det.
Vattnet i havet är itne abra salt. Det är så salt så att du itne kan simma i vattnet, efter som att rumpan och benen flyter upp. Inte heller kan du vända dig om.
Det var så oerhört cool upplevese som du helt klart bör skriva på din "att göra innan jag dör lista". Jag och Aleks smetade in oss i lera och sedan stekte vi på stranden.
Resten av dagen bestod av kliande i ögon (pga saltet) och att bära omkring på tugna sjalar som hade fått med sig ett helt saltkar efter som att vi hade badat med dom.
Som souvenir plockade vi med oss var sin sten och efter lit resonemang så kom vi fram till att om man slickade på den så smakade den salt (inte föra tt vi på något sätt prövade(A)).
Kvällen skulle bestå av en god middag och sedan en liten tupplur innan vi tog oss ut till flygplatsen för att där åka med de andra svenskarna till Petra och koferensen. Men sedan bestämdes det att vi skulle åka så fort som möjligt. Så vi stressade in till stan och åt på en Italiensk restaurang för att sedan skynda oss till hotellet.
På hotellet visade det sig i sin tur att det inte skulle gå att frakta oss till Petra den kvällen efter som att sista bussen hade gått. Så vi skulle, åter igen, åka med nattbussen.
Vi gick ner på marknaden och köpte en massa olika saker för att sedan klockan tio gå tillbaka för att få lite sömn.
På hotellet visar det sig att vi inte alls ska ta nattbussen, snarare morgonbussen klockan 07.00 am....
Hur som helst så löste det sig ju tillslut.
CItat från 1 juni
Jag: Tror ni bikinin blir jätte blekt om man dödar i badahavet?
Och en annan rolig sak var att araberna verkligen försöjte prata arabiska med stackars Aleks.
Och en tredje rolig sak var när vi gick förbi en kiosk och killarna började skrika och hoppa när dom såg oss. Sedan gick några tjejer förbi och tittade på oss och sa "WOW".
Jordanien- Amman- Dag 1
Jordanien - Amman.
31 maj, 1 juni
Jag, Aleks och Kattis började med att resa till Istanbul lördagen den 31 maj för att där sedan efter 4 timamrs vänte tid ta flyget till Amman. En av världens kanske äldsta huvudstäder, byggd på sju kullar men numera bestående av 16st, vilket i sin turbetyder att staden består av backar och en massa trappor.
(Källa: Kattis)
Vi var framme i Amman klockan tre på natten, även om vi misstog oss och trodde att klockan var fyra. Vi checkade in på vårat oerhört enkla hotell, vilket andre skulle kalla äckligt och obeboeligt. Det var även vad jag först såg när vi steg in i rummet men efter att dagarna gick så förstod jag charmen mer och mer. Och hotellet förde oss närmare staden på något sätt.
Vi sov på våra garderobssängar (det vill säga oerhört hårda sängar) och stenkuddar. Klockan nio (även om vi trodde att klockan var tio) så kilade vi upp för att upptäcka staden. Vi köpte fukort, hårda skopliknande saker, ca 6 st, och var sitt vatten, 60cl, för under 10 kr(!). Staden imponerade med dess höga kullar fulla med hus.
Vi besökte den romerska teatern och jag och Aleks vågade oss ända högst upp och såg ut över staden.
Värmen var såklart slående på ca. 35 grader, minst.
Efter det gick vi omkring på frukmarknader, marknader, kollade på moskéer och sist men inte minst blev vi välkommnade till staden av ungefär alla killar som såg oss.
När värmen var som värst åkte vi till ett shoppingcenter i den morderna delen av staden, kallat "Mekka mall". Där inhandlade jag ett par vita converse!
På kvällen åt vi på en naturvänlig restaurang, något av den goda maten jag någonsin ätit. Dessutom jobbade det en väldigt söt kille i shoppen. Isället för att säga tack efter att du handlat något så sa han "thank you for saving the nature". Sedan gick vi lite på marknaden innan vi bestämde oss för att sova för att orka upp morgonen efter.
Hejdå Sverige
Jag hade skrivit ett fint inlägg om tomhet och saknad och längtan.
Om vilja och mod och om att bara ha en chans och inte riktigt vilhja ta den samtidigt som du itne vill något hellre.
Så fuckade min dator och inlägget försvann.
Hur som helst så är klockan över tolv, dagarna på vattholma komemr adlrig mer bli sig likt och IDAG så åker jag och lilla vännen till Jordanien.
Tiden går sjukt fort
(Vad skulle vi gjort för att utnyttjat den bättre?)
And that's how we do it in Uppsala
Det är ju bara hålla i en karta och se till att itnt vrida på den. Åtminstone så var det så det gick till i Piteå inne i Pitholmsskolans skog som jag hade besökt sedan jag var tre.
Det visade sig att jag får -100 poäng i orienterings kapacitet när det väl kommer till kritan. För att när du väl står där inne i en stor skog i Uppsala (där du inte ens visste att det fanns skogar?) mitt inne i skogen på mossan och bland massa kvistar som river upp dina torra ben och med högtgräs som omringar dig och bara väntar på att få kasta färstingar på dig med kartan i handen som duvridit på minst 20 gånger och inte längre minns vilket håll som var rätt. Då var det inte så simpelt länger.
Dessutom steker solen som inder ekvatorn och ditt vatten är slut för länge sedan. Du är vilse och vet inte vart du ska ta vägen. Vad gör du då?
Svär på att döda Mattias när du ser honom, för att sedan (när du ser honom) be på dina bara knän att han hjälper dig hitta tillbaka.
Vi hade frilufsdag i dag och jag kudne konstatera en gång för alla att jag hatar orientering.
Med hjälp av pontus och orsa så lyckades jag, Clara, Kumlan, Anna och Moa tillslut hitta alla nedrans kontroller.
(Stort tack till min stalker instikner också som gjorde att vi kunde följa efter killen md vit t- shirt ett tag.)
Glädjen så vi hittade vatten var stor! (det var väldigt varmt idag)
Vilse i skogen varndrar vi omkring (tills vi satt oss ner och gav upp ett tag..)
Efter frilufsdagen som var full av sol, ilska och rivsår på benen så åt vi för många korvar (dvs man fick ta max 2 men vi tog 3 var) och sedan var vi jag och Clara med Orsa och Timmy. Vi beklagade oss över att det inte finns någe vatten i Uppsala men Timmy insisterade på att det fanns vatten i hans badkar.
Påväg till Timmys badkar passerade vi en park, i parken hittade vi 2 duschar. 4 uttorkade, ny orienterade ungdomar slängde sakerna åt alla håll och sprang genom duschstrålarna i kläder.
Skönt var det i alla fall.
Blöta blev vi också...
Efter vårt lilla "bad" så stekte vi lite i solen och när vi hade torkat lite så tog vi världens längsta omväg hem till Timmy. Där softade vi ett tag innan jag, Clara och Orsa fortsatte mot våra elevhem.
Sammanlagt så innehåller nog den här dagen några mil motion och väldigt många soltimmar. Stort plus till att man i alla fall fått lite färg.
Numera är det bara 2 dagar kvar tills planet lyfter och ja jag är lite nervös! (:
Steka i solen för att bli torra.
Tiden kryper fram och snart förbi?
Numera är dock mina små vänner, husdjuren, här i Uppsala borta (tack anticimex) och ärligttalat så finns ingen tomhet utan bara en stor lättnad.
Jag har aldrig varit en tjinkig person, numera kan ja inte se en insekt utan att äcklas. Tack Bamse, tack tillsyn, tack Skabbholma (Vattholma).
Annars så börjar det dra ihop sig.
Idag så värme jag och min kära normala vän Ryssan (Vicky) upp med att ta på oss varsin sjal til slöja och säga "salam" m.m till varandra ute på skolgården. Sedan lekte vi "ett, två, tre rött ljus" (tips var fler än 2)
Jag, Aleks och Kattis gjorde klart allt arbete för konferansen i Petra på eftermiddagen och jag och Aleks fick våra Jordanska dinarer! (:
Jag älskar utländska pengar, det känns så exotiskt.
Elin Nordqvist fyller även år idag så vi grattade henne med kladdkaka, glass, godis och hallon!
Sedan var det möta med tillsyn som för tillfället är mina hatobjekt (efter Timmy och Mattias).
Vore det inte för Ante så skulle jag sovit utan kudde hela veckan, så tack lilla vän för det.
För tillfället ligger jag mest i mitt lilla rum, på min röda äckliga madrass och undrar vad jag gör här. Alla mina kompisar är och lever livet i mitt hjärta medan jag räknar ner dagar till Jordanien resan..
Tusen tack till Olivia iaf som gör ärenden åt mig i mitt älskade Paris och ser till att staden inte glömmer bort mig.. :)
HardRock café tröja och förhoppningsvis eiffeltornet örhängen blir det.
Så känner jag mig som en fullbordad parisare sen, iaf efter gymnasiet så jag flyttat dit !
Imorn blir det frulifsdag med orientering och sedan ska jag och Clara äta banan med Timmy.
Funkar inte att ladda upp bilder :/ men det får bli imorn då.
