Stina

Det var femton minuter av mitt liv.
Och det var dom absolut värsta minuterna jag någonsin varit med om.
För jag tvingades höra din röst, se ditt leende
och se hur dina ögon reflekterades av solen sådär som på ingen annan.
Förstår du hur absolut frukansvärt det var?

(Förstår du att mina ögon inte kunde koncentrera sig på annat)

Jag kan låta bli dig,
jag kan.
Gå förbi utan att "se" dig, försöka låtsas som att det bara är någon.

Jag kan ta att du dissar mig, att du inte ser mig
och att du överhuvudtaget inte vill ha mig det minsta.
Så länge du bara inte finns överallt.
Och framförallt inte framför mig.

Och om du nu dissar mig,
varför göra det så svårt för mig?
Varför sätta sig mittemot mig i 15 minuter
och låta mig äcklas av det där leendet och dom ögonen...

Jag kan låta bli dig,
men inte om du är framför mig.
För då blir jag blind.

Jag hatar dig...

(with you)