Stina

Du har fastnat i mitten,
och runt omkiring dig ser du hur alla står 
varannan pojke, flicka.
som på lågstadiet fast den här gången
är dom inte tvingade till det

på andra sidan ringer går alla ensamma,
men du kan inte komma ut
och du ser honom,
han med de underbara ögonen, håret, kroppen
och du ser hans lediga hand

och du känner att du vill svälja fjärliar,
men du lyckas inte fånga några
(för du slutade träna på att hoppa efter dem
när du blev upptagen
och började sedan aldrig om)

Desperat sträcker du ut handen
för att försöka visa att du vill ha honom
Han ser dig inte,
går bara stillsamt och tyst förbi lika ensam som du

Du vill skrika på honom men din röst kvävs
av pussarnas smackande
och alla paren runt omkring dig
kväver dig i ensamhet
för du har ingen alls

        och där står dom och äter,
        på varndra
        medan din mat
        går på andra sidan
        omedveten om din
        existens.

Du sjunker länge och längre ner i ensamhet
Och klumpen i  din magen ger dig känslan av
en övervikt så grov
att svartahavet inte hade orkat bära dig

Du faller ensamt ihop,
det droppar några ensamma tårar
och även om du kan andas så får du inte

För i syret runt omkring dig tycks bara för såna som är två.


- Stina Bergdahl 28 januari 2007