Stina

Never let your heart alone - Butterfly Boucher


Musiken från Grey's Anatomy är sån som man bara måste lyssna på, rysningar i kroppen av vissa, oh.
Kollade nyss på bilder som Madeliene lagt upp från USA.
Sagolivet.
Hon har varit i Las Vegas med sina kompisar, hon är tillsammans med han som hon blivit kär i och hon går high school i USA. Fast jag tycker synd om henne, tänk deprissionen då hon vaknar upp ur drömen där i maj när hon komemr tillbaka till sverige och inser att gymnasiet här inte är lika glansigt och shopping i stockholm är som en liten loppmarknad. Tänk att dessutom behöva säga hejdå till sina nya bästa vänner därborta som hon träffat varje dag nu i ett halv år, och värst av alla. Tänk att inse hut långt det är till kärleken.
Jag skulle inte vilja vaka upp om jag var hon.

Ibland förstår jag inte riktigt, eller ärligt talat förstår jag aldrig.
Jag förstår itne hur ja kan se så mycket mer än vad tydligen alla andra gör och jag förstår itne hur du gör heller för att mig att se så mycket.
Det spelar väl egentligen ingen roll, men all perfektion irriterar mig.
För det är lite jobbigt att du verkligen finns också.
Jag menar klart jag kan hantera snygga kändisar när dom inte riktigt finns, men du är som en snygg kändis som finns. Och det är oerhört irriterande, som en flyga som bara finns där för att leva om och som vägrar försvinna!
Jag gissar att jag måste sluta undvika och sluta gömma mig.
För jag tror inte att det är det bästa raggningsknepet om jag ska vara ärlig...

Och sen bara en sista sak:
- Jag hatar mornar...