Stina

Gjorde om inlägget "Perfekt" lite för att sedan lämna in det som en krönika till min lärare, kommentera gärna.

Midja med samma omkrets som din 5åriga lillasyster och lika platt som en planka, möjligtvis med två höftben som sticker ut vassa som knivar och gärna revben som går att spela på. Benen ska vara långa och smala och rumpa så gott som obefintlig, men fortfarande en aning "putig". Brösten vara exakt runda och lagom stora, det vill säga mindre än silikontuttar men större än myggbett. Sen så har du blivit perfekt, eller är dagens ideal verkligen perfektion?

Vi människor har så länge sak att ingen är perfekt. För ingen kan riktigt sätta fingret på vad som är perfekt, i alla fall så kan vi inte direkt komma överens om det. Det enda vi är överens om är därför att perfektionen inte finns (efter som smaken är delad) och därför även omöjlig att uppnå.
Är det inte då lustigt hur vi ändå fortsätter försöka nå den?
För varför skulle vi behöva vara sådär smala för att vara nöjda med oss själva om vi inte ansåg att det skulle bli perfektion? Och varför kan inte alla gå omkring vinterbleka i början av sommaren och se lite naturlig ut? Nej, för att det är ju inte snyggt. Bestämmer vem? Jo, vi.
Det handlar alltihopa om att uppnå perfektionen, den där som vi säger att den inte finns. 

Jag tror att den enda människan som är riktigt perfekt är den som inte oroar sig för att alltid se bra ut i andras ögon. Som är stark i sig själv och inte bryr sig om vad perfektion må innebära. Det kanske inte innebär att den personen är den snyggaste på skolan, eller den smalaste. Vad jag menar är att perfektionen är en onödig illusion som vi i dagens samhälle byggt upp, och de enda som lyckas uppnå perfektion är de som inte bryr sig för dom är nöjda som dom är.
Och det borde väl vara det mest perfekta, att kunna vara den man är?

Vi ställer så höga krav på oss själva nuförtiden och jag tror egentligen att de flesta är less på det.
 I alla fall så längtar jag till den dagen då jag kan gå förbi en spegel utan att behöva kika lite snabbt för att se om jag verkligen ser så bra ut och försöka intala mig själv att jag är smalare än hon som står och speglar sig bredvid mig, förmodligen med samma tanke som jag. 
För den människa som själv tycker att hon eller han ser bra ut, ser bra ut i andras ögon också.

Tveksamheten i blicken som slängs i spegeln får även andra att tveka, och vågar du verkligen säga till andra att du tycker att du ser bra ut?
För tänk om någon skulle himla med ögonen eller skratta åt dig.
Men tro mig, ingen vågar skratta åt någon som är så perfekt
Och hur definierade jag ordet perfektionen? Jo den människan som tycker om sig själv,
precis som hon eller han är.


____________________________________________________________________________________

Här nedanför kommer en intervjuv med Nicole Åkerlid som även den ska lämnas in till min lärare, kommentera den med ;D

Hon är en 16 årig tjej som födde i Sveriges störta stad för att sedan vara med om att flytta till en, i hennes ögon, liten håla. Numera har hon flyttat hemifrån och bor själv i en lägenhet flera mil ifrån familjen och säkerheten. Hon är såklart Nicole Åkerlid.

Jag träffar Nicole Åkerlid inne i sal A263 på GUC i Uppsala och hon är lika glad som alltid. Hon svarar på alla mina frågor och vi har en trevlig stund.

Nicole föddes i Stockholm men när hon var 12 år så ville hela hennes familj flytta till den lilla byn Hedesunda som ligger en bit utanför Gävle.

Vad tyckte du om flytten Nicole?

Jag hatade det, det kändes som att mitt liv var över och jag tyckte att Hedesunda var världens minsta håla med tanke på att det är ganska stor skillnad från Stockholm dessutom tyckte jag att alla där var bönder.

Vad kände din mamma om att flytta när du var så motvillig?

Efter som att alla andra ville flytta utom jag så fanns det inget val och hon trivdes jätte bra i Hedesunda samtidigt som hon mådde dålig för att jag gjorde det såklart.

Hur trivs du nu i Hedesunda?

Numera trivs jag jätte bra även om jag ska flytta tillbaka till Stockholm senare. Alla som kommer ifrån Stockholm flyttar tillbaka förr eller senare.

Nicole har länge varit en tjej som hållit på mycket med hästar, bland annat så har hon fått vara med om den där drömmen som alla små flickor har, hon har nämligen haft en egen häst.

Hur länge har du hållit på med hästar?

Sen jag var 8 år

Har du någonsin tävlat med hästar?

Ja i både dressyr och hoppning men jag slutade för att det var så stressigt.

När Nicole skulle börja på gymnasium så valde hon att börja på ett gymnasium i Uppsala och flyttade från Hedesunda till en lägenhet i Uppsala som hon delar med en annan tjej.

Varför valde du att flytta till Uppsala?

Egentligen var Uppsala mitt andrahandsval, jag ville egentligen gå i Skåne men det var så långt borta så det blev Uppsala.

Vad var det bästa med flytten?

Att få börja om från början, det var skönt med en nystart.

Har du fortfarande kvar dina kompisar i Hedesunda?

Inte alla, men mina riktiga kompisar har jag kvar.

Vad har du tänkt göra efter att du har gått ut GUC?

Jag vill flytta till London och gå universitet där i 2 år för att sedan bli krigskorspondens och sen efter det så ska jag öppna ett eget café.

Och slutligen så har jag bara en fråga kvar, vad är det bästa som har hänt i ditt liv?

Nicole får tänka en stund innan hon svarar;

Ärligtalat? Att min syster inte lyckades begå självmord.

Jag väljer att inte gå in djupare på det ämnet efter som att det kan vara ett känsligt ämne så vi avslutar intervjun där och återgår till vår individuella arbete.

_______________________________

Idag blir de mest plugg, städ, tvätt och springa. SKa även till Gränby centrum och spana in lite (A)
Återkommer om jag finner något interssant att skriva om!
Men som sagt: KOMMETARER :)