Stina

DU är född långt borta från allting, och Stockholm är en "lyx" resa för dig (det vill säga något som händer kanske var tredje år, max). Så att bestämma 3 dagar innan att du ska åka på en stor musikpriosutdelning på hovet i stockholm är något du inte ens drömmer om.

Allting är så mycket lättare här, så mcyket närmare. Jag, Clara och Elin bestämmde i början av veckan att vi skulle åka på rockbjörnen åp torsdag. Vi bokade biljetter och igår klockan fem bar det iväg, även om vi fick stressa som tokar innan vi kom iväg. Vi åkte till Upplands- Väsby och tog pendeln till centralen därifrån. Resan tog obehagligt lång tid, och vi var lite rädd för att Clara skulle få oss att åka förlångt, men det gick rba tillslut.
På Centralen åt vi middag på snabbmatsretaurengen och slängde i oss den snabbt tillagade maten minst lika snabbt.
Sedan köpte Clara och Elin godis medan jag köpte nötter.

Så var det dags att ta sig ut till Globen med tunnelbanen.
Clara: "Jag vet vart vi ska"
Vi börjar gå åt ett håll
Clara: "Vart går vi? VI ska ju hitåt!"
Allting gick ra och vårt "tåg" stod där precis när vi kom ner, snacka om timing tänkte vi.¨
Clara: "Jag åker aldrig fel så de e lungt"
Efter att ha åkt väldigt länge (och när jag sa att jag sett globen) så kännde nog Clara säkerheten försvinna och hon kollade kartan.
Clara: "OJ! Hoppa av!"

Så fick vi stå och frysa i några minuter innan vi kunde ta tåget tillbaka till den station där man kune byta tilltåget som verkligen gick till globen. Men tillsiut så var vi i alla fall på rätt ställe och vi kom inte försent. Platserna var perfekta och vi hade väldigt bra utsikt.
Massa priser delades ut och massa artister uppträdde.
 Bästa uppträdandet, enligt mig, var Björn Gustavssons  fejkade"Tack tal", även om det inte hade något med musik att göra, det var riktigt roligt. (han var en riktigt rockBjörn ;> höhö)
Vi såg Babbsan och massa andra känndisar och min kamera råkade av någåon anledning ta lite för många kort på Ola, Clara kunde inte sluta att undra varför (A) Men vadå, han är ju trots allt blond? 

Efteråt fick vi vänta på tunnelbanan i över 10 minuter och det var iskallt och vi var trötta. Sedan fick vi vänta ytterligare tjugo minuter på pendeln innan vi kom iväg. Bredvid Clara på pendeln så slog sig ebn man i 43 års ålder ner. Han tittade på mig hela tiden (jag satt mittemot) och plötsligt öppnade han munne och började prata med oss, och jag lovar att han aldrig slutade. Vi hade ganska trevligt med honom där, full som han var och sa sedan hejdå i Upplands- väsby för att få åka upptåget i tystnad (skönt). Framme i Uppsala så hade bussarna slutat gå så vi fick gå från stationen till Uppsalas skabbigastehus ^o) 

Och vad jag mest ville säga var väl att vi hade en riktigt trevlig kväll, långt ifrån torsdagskvällarna i Norrland.