Stina

En blogg innebär att man skriver efter sina känslor.
Och varje inlägg är vinklat efter den känslan just vid det inlägget: ilska, deprission, lycka, kärlek.
Vad man än känner i den sammanhanget.
En blogg är inte till för att man ska skriva vad alla vill att man ska skriva.
I en blogg skriver man det man själv vill skriva i just det ögonblicket, ibland utan att tänka och ibland väldigt genomtänkt.
Hur som helst så är en blogg en öppen dagbok där tankar läggs ut och åsikter behöver ibland inte stämma överens med ovärldens.
Det är en åsikt, och Sverige är ett frittland så var god och ha en åsikt.
Även om den kanske inte passar in i mängden.
 
Jag vet inte hur jag ska skriva nu,
för jag vet inte vad som händer. Jag vet inte vad jag vill eller vad jag känner.
Ibland är det som att jag känner för mycket.
Kanske känner efter för mycket, å andra sidan så kan man väl inte riktigt känna efter när man sover.
Ibland kanske jag bara tolkar för mycket, kanske analyserar mer än vad som är meningen.
Men det skrämmer mig lite grann.

Egentligen är jag less på att alla läser min blogg,
inte alla såklart.
Men många som jag inte vill ska läsa allt jag skriver, vad jag känner och sådär.
Vissa saker går djupare än vad ni borde veta och jag kan inte längre uttrycka mig så som jag skulle vilja.
Samtidigt älskar jag vissa av er som läser och även om det är mest för mig själv som jag skriver så vill jag att ni ska läsa och även förstå.

Men vissa av er får mig bara att vilja skrika.
Och vissa att sucka.
vissa att inse saker
andra att ångra.
Men dom flesta får mig att vilja sluta skriva här.

Vi får se hur det blir.
Grejen är att jag vill uttrycka mig och få ut känslor.
Utan att någon riktigt ska bry sig, men jag kanske får ta och skaffa mig en analog dagbok då,
med lås.


Puss.