Ta mig tillbaka till den gränd där skuggan av mitt hjärta bor i ett leende.

Mitt hjärta skriker!
Det känns ungefär som när man är riktigt kär i någon t.ex. sin pojkvän och sedan måste var ifrån varandra i vad som känns som en evighet. Det liksom drar i hela kroppen och man vill bara träffa honom!
Det är så det känns.
Så kan någon bara ta mig till staden där mitt hjärta bor?


Paradis Paris.

Eiffeltornet, sacret coeur, notre dame, moulin rouge och allt annat som jag bara måste träffa nu igen.
Den staden kommer förmodligen alltid vara min stad och jag vill bara dit nu.
Som för att tänka igenom saker.

Satt barnvakt idag för Elsa och Emil, typ det bästa jobbet i universum med tanke på att man inte behöver göra något, helt underbart.

Och allvarligt så förstår jag Vickys ide om att hoppa av skolan och be apelsinplockare.
För jag vill bara få ett jobb på den där reklambyrån nu (ni vet jag ska ju bli copywriter - och frilansande journalist/krönikör) och bara få leva livet, tågluffa i frankrike, upptäcka italien, thalind, Usa, brasilien, Indien, Egypten och alla andra länder.

Tyvärr funkar inte det där med att hoppa av. För det vore som att planka på ett tåg, du tar dig en bit innan det blir kontroll och kontrollanten upptäcker att du inte har någon biljett. Du blir utslängd på första bästa perrong och vad ska du göra då? Jo det enda du kan göra är väl att gå tillbaka och köpa en biljett...
Skolan är biljetten till framtiden och livet.

Så varför inte bara lida igenom eländet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0