Ingenting fanns, ingen vet när
Andra dagen som tränare.
Börjar med att man vaknar vid tio och inser att man är väldigt trött.
Grvuar sig lite för att GÅ ändå till Fyrishov, ja menar det tar ju trots allt tio minuter...
När man väl kommer iväg så är man framme ungefär lika fort ^o)
Väl i hallen är Erik redan där och denna dagen även två killar från A pojk, bland annat Arvid som föröverigt hjälpte oss idag :)
Sen kommer Sanna och tillslut Sävja i sista stunden.
Barnen smyger sig in och de som kan handboll tar såklart störst plats.
Det hela går ut på att tycka om alla barnen, berömma alla barnen och vara snäll och trevlig,
utan att barnen känner att man favoriserar någon.
Trots allt så hittade jag inte bara en kärlek,
små killar är mycket bättre, det tar ungefär 15 minuter så tycker dom om en jätte mycket (och dend är lilla killen som stod bredvid mig hela tiden, SÖT) och dom bryr sig inte ett skit om hur man ser ut.
Det där växer bort med åldern, tyvärr.
Och sedan blir dom lika gräsliga hela högen ^o)
(Dra inte alla över en kam, nej men under en och samma borste)
Det gick bra i alla fall, jag tycker om småbarn och imorgon så är sista dagen :/
Sara frågade dock mig och Sanna om vi kanske skulle tänka oss handbollsskolan och självklart skulle jag det.
Då var det bara det där med tiden.
Men vi får se, det kanske funkar.
Resten av dagen går nog åt till att träna.
Har precis druckit Sveriges vanligaste drog, kaffe, för att bli lite pigg.
Ska skriva på min novell till svenskan och sedan dra iväg till gymmet.
Sen träning ikväll.
En sak till, dom kommer på fredag :)
How good can it be
Men av någon anledning så går träningen bätter än någonsin, och matcherna också.
Nu ska jag inte säga för mycket med tanke på matchen till helgen (då jag säkerligen kommer vara värdelös efter som att jag tänker såhär)
Jag vet inte ritkigt om dagen varit bra eller dålig.
Ni vet, det har varit en sån där dag då någonting för allting att verka bra, samtidigt som någonting gnager inombord om hur det kunde vara bättre.
Hur som helst mår jag bra.
Idag kom jag på att det är sportlov till veckan, helt sjukt och jag är inte alls redo.
Inteinteinte.
Men det blir skönt att få sova ut och sista helgen kommer Sandra och Anna upp vilket ska bli riktigt roligt :)
Annars hände rinte mycket,.
Förutom att jag slagit vad om Linnea - veckan efter sportlovet annars blir det en godispåse till henne från mig...
Hm, varför tror ingen att jag kommer vinna?
Jag vill vinna i alla fall, ja menar de e ju bara jag som tjänar på det, och var har ja att förlora liksom.
Ingenting.
På torsdag är de alla ensammas sörjar dag (alla hjärtansdag)
Jag ska träna och sedan baka med alex, vilket känns deprimerande då jag inte får äta mitt bakverk sen.
menmen, that's life.
Men egentligen så spelar det ingen roll för jag tycks alltid vara ensam på alla hjärtansdag (även om jag har pojkvän) dessutom står jag fast vid att det är överskattat, kanske mest för att slippa känna mig så JÄVLA ensam.
Saknar min kära lilla satmara clara lite, hon är nämligen i Afrika och blir brun, lyckans osten.
Men nu ska jag blunda med ögonen.
Hopplahej :)
För lust. För vi för lorar.
Gick ut till bussen kvart över fyra, precis innan den skulle komma. Ute är det snö, fast på vägarna emst slask. Jag vet itne hur länge jag står och väntar coh efter 6 minuter börjar ja bli riktigt nervös, jag skulle missa bussen till Sävja ingen chans att jag skulle hinna - och som pricken över i:et så går bussarna bara var 30 minut på söndagar...
Efter lite funderingar rusar jag över vägen och börjar springa mot centralstationen. Jag går och springer om vartann. Självklart så skulle jag missa bussen ändå tänker jag och inser att den förmodligen redan gått. När jag är framme på stationen är där fullt med folk som väntar på bussen, för även den var försenad. 10 minuter senare än den skulle komma så kommer den (tack gode gud för det)
Varför kan busschaufförerna här inte köra i annat underlag än asfalt? DET ÄR SAMMA SAK VARJE GÅNG.
Bussresan är lång och jag blir mer och mer irriterad.
Väl framme kutar jag in och förbi barnen som leker emd knivar, in i skolan och nedför trappan, smo om jag varit i skolan 1000 ggr innan och inte bara två. Jag hittar laget och får en tröja.
Nummer 3.
Vi börjar värma lite smått för att sedan se slutet på killarnas match, som dm vann med 1 mål i sista sekunderna (lite sverige style ;>) Sen börjar vi värma Madde (målvakt)
Jag börjar i första uppställningen. Vi släppper inte in något mål i deras första anfall och i vårt första så gör jag mål.
Tror det är första gången vi börjar en match emd ledning nästan.
Matchen går oerhört bra, speciellt om man jämför emd andra.
Vi kontrar för det mesta sönder dom och försvaret är delvis en mur.
I halv lek leder dom ändå med ett mål, mest pga. våra tekniska fel och MASSA stolpträffar (lite synd..)
Andra halvlek är lika bra (otroligt nog) och vi förtjänar att vinna och jag är så taggad.
Med 40 sekunder kvar leder dom med ett mål, vå får bollen coh det blir inkast. Det ttjafsas med domaren coh ja känner hur tårarna vill komma. FAN.
Jag orkar inte emr, orkar itne förlora.
Missförstå inte, jag ÄLSKAR att spela handboll, men jag HATAR att förlroa.
Vi måste sluta upp med det här nu... Det är fna itne bra på psyket.
Det är 5 matcher kvar och snälla, gör så vi åtminstone vinner en?
Kan ju bara vara glad över att det gick jätte bra för mig själv..
jag ger dig inte min morgon och inte min dag
du får nått så mycket bättre du får hela jävla jag
hela underbara, unika jag
inte nått så fjuttigt som en morgon och en dag
Jag är en fågel och det är ett fönster ivägen.
Det dånar i öronen och du vet inte ritkigt om det är ditt huvud som susar eller om din omgivning verkligen lever om så mycket. Runt omkring dig hörs applåder, skrik, visslingar. Folk håller i planscher, flaggor elelr har gul- blåa mössor på sig. och du vet inte riktigt om det är verklighet. För, för bara 365 dagar sedan bodde du högt upp i norrland långt borta från allting och nu ett år senare står du här och ser på en landslagsmatch gratis! Även om det bara var en träningsmatch, det var liksom påriktigt.
Självklart bättre än på tv, och du ångrar att du inte varit så insatt i handbollen på tv:n. För det vore ju bra att kanske kunna något namn (förutom Kim Andersson). Och även om du såg Staffan Olsson i publiken och kunde placera honom så räcker inte det. Men du nöjer dig med att titta, och du vet vad Oscar heter i förnamn. Oscar som på något sätt är så snygg, fast egentligen inte. Men han bara är det ändå, fast han ser så oerhört kaxig ut att man bara vill strypa hans självförtroende lite ibland.
Sverige vann i alla fall, och det blev många godbitar att bjuda på. Jag hade en mycket rolig start på fredag kväll och insåg att det inte direkt var någonting som händer varje helg, lite synd att det gick så fort bara...
Men sen efteråt när jag återvändit till skabbhuset som råkar vara mitt hem, eller vad man ska kalla det... Då bloev helgen som vanligt. Ligga och se film, varenda j-vla helg OCH `JAG HAR TRÖTTNAT.
Klockan tolv får Elin ett sms:
"Jag räknar med att få se dig här på festen"
Ursäkta? FEST?! Och hon ahr iten sagt något, great. Love her. -.-' Blev lite pist, hade vart ett bra sätt att lära känna ltie fler folk, men nej vi satt hemma och såg nån sjuk film som ja inte ens orkade se hela av.
Allting känns bara jobbigt ända in i benmärgen och jag tror jag blivit för kräsen och jag vill inte ens längre någonting.
Eller jag vet inte vad jag vill och ÅH!
Jag känner mig som en fågel som vill flyga in i ett rum (som ser så oerhört fint ut) men flyger rakt in i rutan, gång på gång för rutan är som en mur mellan fågeln och det där oerhört fina rummet och fågeln vill iten ge upp, men hur fågeln än försöker så kommer den aldrig komma in och tillslut dör fågeln av utmattning, i ensamhet.
SHIET.
jag måste nog sova.
HK71
Anna, Iwana och Malin (Bild från Sofias bilddagbok, ej ny)
Handboll <3
Och vi upplever saker vi inte upplevt förut (med HK71)
Spännande. Även om utomlands inte betyder värme,sol och bad den här gången utan mer 2 timmar båtresa över till Åland för att spela handboll.
Dagen har varit väldigt lång. Vaknade klockan 6. Väldigt trött, men hade inget val. Gjorde mig klar och det sista hjag gjorde innan jag gick ut var att dricka en kopp kaffe för att åtminstonde vakna till lite grann. tacka gud för coffeinet.
Ute var det kallt, fruset. Och tomt. Inte en enda bil i korsningen, det var läskigt tyst. Cyklade snabbt till Fyrishov, utan att ramla. Sedan var de drygt en timmes bilresa från Fyrishov till Eckeröfärjan som skulle ta oss utomlands.
Det var faktsitk första gången jag åkte färja :) Jag, Ida, Malin, Iwana och Anna dansade till han som uppträdde xD väldigt roligt, för vi kunde inte dansa. Och jag var itne längre så trött, som sagt tackagud för coffeinet. För överigt hände det inte så mycket på resan TILL Åland.
Från Eckerö var det ca 30 minuters bilresa till Mariehamn där matchen skulle hålla hus. Sporthallen som vi spelade i var lika lång som bred (jag vet helt sjukt ^o)) fast planen var ju såklart som vanligt. Matchen vill jag helst itne kommentera, vi spelade uselt. Tidvis gick det dock väldigt bra för mig. Och det var lite skönt att göra mål när målvakten var helt borta ;) haha. men vi förlorade....
Och domarena var emot oss.
Och Ida fick rött kort för att hon inte flyttade påsig när en av mariehamns spelarekom springande ^o) SJUKT.
Ni vet den där råttan i julkalenderna som hette något emd "sjömans möss "? Ni vet den där läskiga råttan med kort hår som bryter på finska? en i mariehamn såg ut precis så x)
I kiosken på sporthallen jobbade två pojkar. Anna tog den svartklädda pojken och jag fick han i randigt x) (tolka som ni känner för) Dom var faktiskt söta :)
Påväg hem så åt vi julbord :D Det var feting gott. Anna tog tallrikrekord med ungefär 10 tallrikar (ja hon ville ju itne att diskarna skulle bli arbetslösa) haha. och jag smakade ål :S det var inge gott, helt salt bara...
När vi hade ätit så att vi rulalde fram så rullade vi upp till baren där de var en trubadur. vi skulle nämligen dansa bort all maten vi hade ätit. Vi dansade minst lika fult som förra gången, nu med ännu emr inlevelse och glädje och dessutom varalla andra också glada, av alkohol. Malin dansade med en kille som stank alkohol och verkligen itne kunde dansa. Anna dansade emd en ÄLDRE kille som verkligen svängde omkring på henne x) haha. väligt kul. Och folk gilalde när man tog krt och ville vara emd på dom. Riktigt lustigt.
"Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna
sen så spottade han ut snusen sa min sköna får jag lov.
Hon var vacker han var stolt rak i ryggen som en fura
det var sommar det var glädje och dom dansade och log"
När båten var iland skulle vi åka ner till bildäcket¨via hissen. så kom två killar (ca 20 år, onkytra)
"Tjena tjejer! var ska ni? Kom med oss hit!"
Vi skrattade och fortsatte in i hissen. Då Kom en av killarna in i hissen x) haha riktigt lusig var han. Sedan insåg han att han tien alls ville åka hiss så hanskyndade ut genom dörrarna som precisgick igen. Sedan sa killarna lite ledsna hejdå och hissen stängdes.
Vägen hem från färjan var jobbig. Jag var trött och sov ganska länge. När Uppsala skylten visade sigså känndes det väldigt skönt att vara hemma.
Hemma i Uppsala.
Som sagt dagen har varit lågn men vi har haft väldigt kul och jag älskar handbollslaget <3
Nu ska jag se fotboll.
