Vi splittras och ljuset av spillrorna reflekteras av sommarsolen

Och du somna' den natten så vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
O om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt,
o om nån att beröra
- Lars Winnerbäck

Livet är sånt så man inet riktigt kan lita på någon,
inte ens sig själv.
Jag har ingen aning om vem jag ska lyssna på längre,
och allting splittrar sig vid en hundraårig dröm eller en närhet som finns på riktigt.
Vad ska man välja och vilken väg ska man gå?
Jag vill gå frammåt men något håller i
och obehagskänslan i magen knyter till, en nervositet och rädsla som inte kommer försvinna.

Sommaren är på ingång och jag vill bara stå still
men jag vill bara ha solen strålar som värmer mig längre
jag letar efter mer
frågan är bara om det här är mer en fråga om bekräfltelse?

Jag har ingen aning längre
Men jag vet att jag krossade en spegel i slutet av decemer
och bitarna låg splittrade men fortfarande i närheten av varandra
ungefär ser jag nog ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0