Won't you help me understand?
Saker som jag inte rekomenderar:
- Äta grape frukt i sängen
(Om du inte gillar gul- orange fläckar och blöta lakan)
- Gå ut i slaksväder med hål under skorna
(Om du inte gillar känslan av kalla blöta sockor mot dina nakna fötter)
- Låta någon med mycket foundation luta sig mot din nytvättade vita tröja
(Om du inte tycker beige är fint, eller om du inte gillar personen mer än som kompis kanske ;>)
- Äta hårdbröd i sängen
(Om du inte gillar att sova på brödsmulor)
- Snacka oerhört mycket med din kompis "ögongodis" när du är på fest
(Om du inte ville att hon ska reta dig för att vara "slampa" och tro att du gjorde mer än snackade)
- Komma hem från stockholm kl halv 2 på natten dagen före skola
(Om du inte vill vara "sjuk" dagen efter)
Och hur vet jag att detta inte är bra?
Jo, själv upplevt.
Jag går fram och tar Mattias på ryggen när han brer en macka innan matte lektionen,
han vänder sig förvånat om och säger;
- Jaha var det du som kom på min rygg!... Jag trodde det var pythagoras och hans sats!
(Haha)
Peter (mediakunskapslärare): Snart får ni tillökning i klassen!
Vicky (stryker på min mage): Ja, snart kommer den!
Typ 15 minuter senare sitter jag och stryker på min mage, Vicky tittar konstigt
Jag: Det är skönt att känna när den sparkar
(haha)
Won't you?
Please.
Och egentligen är det konstigt,
men det känns bara BRA
när människor säger att du
"inte ser så bra ut"
För guess what?
Jag vill ha dig för mig själv.
(a)
Imorgon är det matteprov, jag måste plugga.
Måste även beställa biljetter till reaggefestivalen om ja ska dit!
Fan, det kostar alla mina pengar :/
stackars fattiga lilla student, nån som e villig att betala? (A)
Jag saknar er, The OC
(och förmodligen massa med falska förhoppningar)
Can you sleep - Courtney Jaye
Du har fastnat i mitten,
och runt omkiring dig ser du hur alla står
varannan pojke, flicka.
som på lågstadiet fast den här gången
är dom inte tvingade till det
på andra sidan ringer går alla ensamma,
men du kan inte komma ut
och du ser honom,
han med de underbara ögonen, håret, kroppen
och du ser hans lediga hand
och du känner att du vill svälja fjärliar,
men du lyckas inte fånga några
(för du slutade träna på att hoppa efter dem
när du blev upptagen
och började sedan aldrig om)
Desperat sträcker du ut handen
för att försöka visa att du vill ha honom
Han ser dig inte,
går bara stillsamt och tyst förbi lika ensam som du
Du vill skrika på honom men din röst kvävs
av pussarnas smackande
och alla paren runt omkring dig
kväver dig i ensamhet
för du har ingen alls
och där står dom och äter,
på varndra
medan din mat
går på andra sidan
omedveten om din
existens.
Du sjunker länge och längre ner i ensamhet
Och klumpen i din magen ger dig känslan av
en övervikt så grov
att svartahavet inte hade orkat bära dig
Du faller ensamt ihop,
det droppar några ensamma tårar
och även om du kan andas så får du inte
För i syret runt omkring dig tycks bara för såna som är två.
- Stina Bergdahl 28 januari 2007
Skolarbeten; Krönika & Intervjuv
Gjorde om inlägget "Perfekt" lite för att sedan lämna in det som en krönika till min lärare, kommentera gärna.
Midja med samma omkrets som din 5åriga lillasyster och lika platt som en planka, möjligtvis med två höftben som sticker ut vassa som knivar och gärna revben som går att spela på. Benen ska vara långa och smala och rumpa så gott som obefintlig, men fortfarande en aning "putig". Brösten vara exakt runda och lagom stora, det vill säga mindre än silikontuttar men större än myggbett. Sen så har du blivit perfekt, eller är dagens ideal verkligen perfektion?
Vi människor har så länge sak att ingen är perfekt. För ingen kan riktigt sätta fingret på vad som är perfekt, i alla fall så kan vi inte direkt komma överens om det. Det enda vi är överens om är därför att perfektionen inte finns (efter som smaken är delad) och därför även omöjlig att uppnå.
Är det inte då lustigt hur vi ändå fortsätter försöka nå den?
För varför skulle vi behöva vara sådär smala för att vara nöjda med oss själva om vi inte ansåg att det skulle bli perfektion? Och varför kan inte alla gå omkring vinterbleka i början av sommaren och se lite naturlig ut? Nej, för att det är ju inte snyggt. Bestämmer vem? Jo, vi.
Det handlar alltihopa om att uppnå perfektionen, den där som vi säger att den inte finns.
Jag tror att den enda människan som är riktigt perfekt är den som inte oroar sig för att alltid se bra ut i andras ögon. Som är stark i sig själv och inte bryr sig om vad perfektion må innebära. Det kanske inte innebär att den personen är den snyggaste på skolan, eller den smalaste. Vad jag menar är att perfektionen är en onödig illusion som vi i dagens samhälle byggt upp, och de enda som lyckas uppnå perfektion är de som inte bryr sig för dom är nöjda som dom är.
Och det borde väl vara det mest perfekta, att kunna vara den man är?
Vi ställer så höga krav på oss själva nuförtiden och jag tror egentligen att de flesta är less på det.
I alla fall så längtar jag till den dagen då jag kan gå förbi en spegel utan att behöva kika lite snabbt för att se om jag verkligen ser så bra ut och försöka intala mig själv att jag är smalare än hon som står och speglar sig bredvid mig, förmodligen med samma tanke som jag.
För den människa som själv tycker att hon eller han ser bra ut, ser bra ut i andras ögon också.
Tveksamheten i blicken som slängs i spegeln får även andra att tveka, och vågar du verkligen säga till andra att du tycker att du ser bra ut?
För tänk om någon skulle himla med ögonen eller skratta åt dig.
Men tro mig, ingen vågar skratta åt någon som är så perfekt
Och hur definierade jag ordet perfektionen? Jo den människan som tycker om sig själv,
precis som hon eller han är.
____________________________________________________________________________________
Här nedanför kommer en intervjuv med Nicole Åkerlid som även den ska lämnas in till min lärare, kommentera den med ;D
Hon är en 16 årig tjej som födde i Sveriges störta stad för att sedan vara med om att flytta till en, i hennes ögon, liten håla. Numera har hon flyttat hemifrån och bor själv i en lägenhet flera mil ifrån familjen och säkerheten. Hon är såklart Nicole Åkerlid.
Jag träffar Nicole Åkerlid inne i sal A263 på GUC i Uppsala och hon är lika glad som alltid. Hon svarar på alla mina frågor och vi har en trevlig stund.
Nicole föddes i Stockholm men när hon var 12 år så ville hela hennes familj flytta till den lilla byn Hedesunda som ligger en bit utanför Gävle.
Vad tyckte du om flytten Nicole?
Jag hatade det, det kändes som att mitt liv var över och jag tyckte att Hedesunda var världens minsta håla med tanke på att det är ganska stor skillnad från Stockholm dessutom tyckte jag att alla där var bönder.
Vad kände din mamma om att flytta när du var så motvillig?
Efter som att alla andra ville flytta utom jag så fanns det inget val och hon trivdes jätte bra i Hedesunda samtidigt som hon mådde dålig för att jag gjorde det såklart.
Hur trivs du nu i Hedesunda?
Numera trivs jag jätte bra även om jag ska flytta tillbaka till Stockholm senare. Alla som kommer ifrån Stockholm flyttar tillbaka förr eller senare.
Nicole har länge varit en tjej som hållit på mycket med hästar, bland annat så har hon fått vara med om den där drömmen som alla små flickor har, hon har nämligen haft en egen häst.
Hur länge har du hållit på med hästar?
Sen jag var 8 år
Har du någonsin tävlat med hästar?
Ja i både dressyr och hoppning men jag slutade för att det var så stressigt.
När Nicole skulle börja på gymnasium så valde hon att börja på ett gymnasium i Uppsala och flyttade från Hedesunda till en lägenhet i Uppsala som hon delar med en annan tjej.
Varför valde du att flytta till Uppsala?
Egentligen var Uppsala mitt andrahandsval, jag ville egentligen gå i Skåne men det var så långt borta så det blev Uppsala.
Vad var det bästa med flytten?
Att få börja om från början, det var skönt med en nystart.
Har du fortfarande kvar dina kompisar i Hedesunda?
Inte alla, men mina riktiga kompisar har jag kvar.
Vad har du tänkt göra efter att du har gått ut GUC?
Jag vill flytta till London och gå universitet där i 2 år för att sedan bli krigskorspondens och sen efter det så ska jag öppna ett eget café.
Och slutligen så har jag bara en fråga kvar, vad är det bästa som har hänt i ditt liv?
Nicole får tänka en stund innan hon svarar;
Ärligtalat? Att min syster inte lyckades begå självmord.
Jag väljer att inte gå in djupare på det ämnet efter som att det kan vara ett känsligt ämne så vi avslutar intervjun där och återgår till vår individuella arbete.
_______________________________
Idag blir de mest plugg, städ, tvätt och springa. SKa även till Gränby centrum och spana in lite (A)
Återkommer om jag finner något interssant att skriva om!
Men som sagt: KOMMETARER :)
This is gonna take a long time, and I wonder what's mine
Only you - Joshua Radin
The sun is trying to kill the moon
Deras ord känns varmt i hjärtat men granskas nogrannt och blir sedan någonting oviktigt, som bara var ett samtalsämne mot pinsam tystnad.
Söt.
Det är hemskt, hur dom ser allting som försvunnit medan du bara ser allt som är kvar. Och du förstår inte ritkgit hur dom kan säga så till dig när alla runt ikring är mycket värre.
Du älskar orden, och sträcker alltid lite extra på dig. Tills du komemr hem och blir påmind om allting i spegeln och du slutar aldrig fundera på varför alla ljuger?
Smal.
Du förstår inte varför dom säger ord som inte stämmer in på dig. Och du förstår inte hur vissa personer kan vara så perfekta medan du föddes precis som du är.
Och jag förstår inte varför vissa säger att jag är så mycket mer, när det inte går att vara mer än så.
(Och jag pratar i koder nu)
För jag är trött och jag vet inte om jag orkar uttrycka mig så ni förstår.
Men jag bara vill.
Du äger han
Vi tar tåget till hovet och rockar Björn
Allting är så mycket lättare här, så mcyket närmare. Jag, Clara och Elin bestämmde i början av veckan att vi skulle åka på rockbjörnen åp torsdag. Vi bokade biljetter och igår klockan fem bar det iväg, även om vi fick stressa som tokar innan vi kom iväg. Vi åkte till Upplands- Väsby och tog pendeln till centralen därifrån. Resan tog obehagligt lång tid, och vi var lite rädd för att Clara skulle få oss att åka förlångt, men det gick rba tillslut.
På Centralen åt vi middag på snabbmatsretaurengen och slängde i oss den snabbt tillagade maten minst lika snabbt.
Sedan köpte Clara och Elin godis medan jag köpte nötter.
Så var det dags att ta sig ut till Globen med tunnelbanen.
Clara: "Jag vet vart vi ska"
Vi börjar gå åt ett håll
Clara: "Vart går vi? VI ska ju hitåt!"
Allting gick ra och vårt "tåg" stod där precis när vi kom ner, snacka om timing tänkte vi.¨
Clara: "Jag åker aldrig fel så de e lungt"
Efter att ha åkt väldigt länge (och när jag sa att jag sett globen) så kännde nog Clara säkerheten försvinna och hon kollade kartan.
Clara: "OJ! Hoppa av!"
Så fick vi stå och frysa i några minuter innan vi kunde ta tåget tillbaka till den station där man kune byta tilltåget som verkligen gick till globen. Men tillsiut så var vi i alla fall på rätt ställe och vi kom inte försent. Platserna var perfekta och vi hade väldigt bra utsikt.
Massa priser delades ut och massa artister uppträdde.
Bästa uppträdandet, enligt mig, var Björn Gustavssons fejkade"Tack tal", även om det inte hade något med musik att göra, det var riktigt roligt. (han var en riktigt rockBjörn ;> höhö)
Vi såg Babbsan och massa andra känndisar och min kamera råkade av någåon anledning ta lite för många kort på Ola, Clara kunde inte sluta att undra varför (A) Men vadå, han är ju trots allt blond?
Efteråt fick vi vänta på tunnelbanan i över 10 minuter och det var iskallt och vi var trötta. Sedan fick vi vänta ytterligare tjugo minuter på pendeln innan vi kom iväg. Bredvid Clara på pendeln så slog sig ebn man i 43 års ålder ner. Han tittade på mig hela tiden (jag satt mittemot) och plötsligt öppnade han munne och började prata med oss, och jag lovar att han aldrig slutade. Vi hade ganska trevligt med honom där, full som han var och sa sedan hejdå i Upplands- väsby för att få åka upptåget i tystnad (skönt). Framme i Uppsala så hade bussarna slutat gå så vi fick gå från stationen till Uppsalas skabbigastehus ^o)
Och vad jag mest ville säga var väl att vi hade en riktigt trevlig kväll, långt ifrån torsdagskvällarna i Norrland.
Back to you
extra drygt.
Referat prov på svenskan, och vi alla vet väl att jag inte kommer få MVG för svenska läraren är inte mitt största fan.
Men det gick nog bra i alla fall.
Det enda jag vill just nu helst av allt är :
- Se matchen ikväll
- Få svar (okej I know it ain't gonna happen but still I'll keep on dreaming ;>)
- Hälsa (hur i helvete svårt kan de vara? Tydligen svårt som fan)
Imorgon kommer ytterligare 92or, under svenska lektionen.
Bra, då blir dom också iväg skrämda.
Vems ide är de egentligen att låta 92or komma och se på våran klass? Jag skulle blivit as rädd.
Jag vet itne riktigt, men vår klass var typ depp idag.
Och ganska tyst, eller nja men ändå.
Ovanligt.
Jag är så jävla less, speciellt skabbhuset, men allt annat också.
Ge mig bara någon som värmer fötterna på kvällarna framför tv:n
Palla ligga ensam, nej. Och Clara räknas inte, för hennes fötter är för småa.
Bara ge mig... Eller fan.
Just ja - var itne för tillgänglig, låt det ta tid, det kommer.
Extra dryg - ja menar hur lång tid kan det ta?
shiet.
Bubbly
Den kommer jag nog aldrig glömma, chocken.
Det var en kul grej, men mer än så är det inte och jag förväntar mig inte det heller.
Annars så finns det ju andra saker, saker som verkligen finns.
Och som är lite obehagliga, kanske mest för att dom är så perfekta.
Jag förstår inte riktigt hur jag ska göra, det är bara så läskig känsla.
Och jag vill inte, men kan inte heller låta bli.
Jag kan önska hur många gånger som helst utan resultat, för då måste önskningen vara av två.
Men allt som inte dödar oss gör oss starkare.
Så jag antar att jag kommer vara som pippi när jag är över det här - världens starkaste flicka.
(om du inte dödar mig)
konstigt nog så känns det som om jag skule bli starkare av medgång än av motgång.
Men vad vet jag?
En ung liten flicka.
Så vi fortsätter drömma oss genom vardagen och gömma för verkligheten
Och allting skiter sig men vi leker med skiten och låtsas att vi inte bryr oss.
Minnen av aprilhimlen
Även om de gråa molnen börjar innfinna sig på den tidigare så oskyldugt blåa, vår himlen.
För även om det kanske är vinter imorgon (eller till o med höst väder som tidigare i veckan) så var det vår idag.
och en sak har jag lärt mig;
Våren luktar lika här och i Piteå, fasten de skiljer typ 3 månader mellan...
Ute och sårungit idag med, sen tänkte jag städa rummet men däckade framför datorn istället och blrjade strula med den. Får ge rummet en omgång senare, kanske efter franskan.
Ska i alla fall gå till Ica, kanske kvarnen och köpa lite fruit.
Borde egentligen hämta cykeln på skolan också, bara ifall jag skulle försova mig på måndag. Men det tar en timme att gå och jag är trött så det skiter vi i, får se till att vakna i tid på måndag alltså (a)
Lyssnar på NRJ för att hitta några bra låtar, dock går det inte särskilt bra så säg till om ni vet en låt som är värd ett försök.
Och från och med nu ska titeln på bloggen vara en låt titel som jag slumpat fram, bara för att jag är stygg och äventyrlig ^o)
Rör på käken lite. (shake it)
Det är den här årstiden vi kallar vinter?
I min rumpa...
På backen ligger smälta snöpölar och gör dina vita sockor gråa och blöta för att dina skor är håliga. Och himmlen gör en snöstorm av smältsnö och ditt hår ser ut som ett fågelbo coh du känenr dig som en hemlös kall stackare innan du lyckats låsa upp dörren med de där blöta fingrarna med en nyckel kall som is (utan is).
Och idag ruinerade affärerna mig på smink.
Eller dom ruinerade mig på pengar på grund av smink.
Det måste vara det värsta - att lägga ut 500 kr på smink, att sedan sminka sig emd det nya sminket måste dock vara det bästa. Så jag antar att det tar ut varandra.
Mitt föredetta puder "matt finish" krossades för andra gången i min toalett imorse och senare fick golvet en matt finish och jag funderade på lite rouge i hörnen också men insåg att golvets blåa färg itne passa skärskilt bra mot deet där röd- rosa. Hur som helst så duschade jag golvet senare så att pudret försvann (inte bra att ha smink på sig förlänge)
Senare efter duschen så välkommnade jag mitt lockiga hår till Uppsala (för andra kvällen i rad)
Gick sedan, sminkad med mitt nys smink och lockig i håret, ut genom dörren. Där stod Yosef och tappade 'rligtalat hakan när han såg mig.
Jag letade desperat efter ett hårspray emd en ägare men hittade inget.
Yosef tyckte jag var fin och gav mig en kram - skit i det andra det är det första som är viktigt.
Och jag tror jag kör på lockar på måndag, bara för att försöka få någon att kanske iaf släppa på käken lite (för en tappad haka är inget jag förväntar mig)
Men vem vet vad lockar och lite nytt smink för hela min rikedom kan göra?
Nu såhär efter en jätte trevlig kväll spenderat med laget så är det dags att städa rummet och sedan sova innan jag imorgon ska tvätta mina kläder och senare träna.
Så får vi se om jag kanske pluggar också, men jag vet inte riktigt om jag kan vara SÅ amitiös...
Ta mig tillbaka till den gränd där skuggan av mitt hjärta bor i ett leende.
Det känns ungefär som när man är riktigt kär i någon t.ex. sin pojkvän och sedan måste var ifrån varandra i vad som känns som en evighet. Det liksom drar i hela kroppen och man vill bara träffa honom!
Det är så det känns.
Så kan någon bara ta mig till staden där mitt hjärta bor?
Paradis Paris.
Eiffeltornet, sacret coeur, notre dame, moulin rouge och allt annat som jag bara måste träffa nu igen.
Den staden kommer förmodligen alltid vara min stad och jag vill bara dit nu.
Som för att tänka igenom saker.
Satt barnvakt idag för Elsa och Emil, typ det bästa jobbet i universum med tanke på att man inte behöver göra något, helt underbart.
Och allvarligt så förstår jag Vickys ide om att hoppa av skolan och be apelsinplockare.
För jag vill bara få ett jobb på den där reklambyrån nu (ni vet jag ska ju bli copywriter - och frilansande journalist/krönikör) och bara få leva livet, tågluffa i frankrike, upptäcka italien, thalind, Usa, brasilien, Indien, Egypten och alla andra länder.
Tyvärr funkar inte det där med att hoppa av. För det vore som att planka på ett tåg, du tar dig en bit innan det blir kontroll och kontrollanten upptäcker att du inte har någon biljett. Du blir utslängd på första bästa perrong och vad ska du göra då? Jo det enda du kan göra är väl att gå tillbaka och köpa en biljett...
Skolan är biljetten till framtiden och livet.
Så varför inte bara lida igenom eländet...
Numerologi - Stina Bergdahl - Siffran 3
Numerologi - Stina Bergdahl - Siffran 3
Din Karaktär
Människor säger att du är originell och det har du ingenting emot. Du har massor av olika intressen och är mycket begåvad på olika områden - musik, teater, konst...
Du vill inte se några tråkmånsar i din bekantskapskrets, du vill att alla ska vara som du, ha samma aptit på livet som du. Därför är det många som anser att du är självupptagen och bara tänker på dig själv.
Du är en stor materialist och försöker inte dölja vad du tycker är viktigt: pengar, god mat, vackra kläder och kanske en klarröd sportbil!
(SANT)
Din Personlighet
Du tycker att du inte kan leva om du inte får vara ute och roa dig minst varannan kväll. Är du någon gång hemma, håller du helst till i köket och lagar till underliga, utländska rätter.(SANT)
Ofta känner du dig rastlös, du skyndar fram genom livet och har egentligen inte tid att stanna vid någonting. (SANT)
Du har svårt att känna verklig vänskap för någon - men ytliga vänner har du i massor. Fäster du dig någon gång vid en person så kommer den vänskapen att vara livet ut.
Kärlek
Tusen gånger har du intalat dig själv att du är kär, men i själva verket har det bara varit inbillning. Du har helt enkelt lätt att falla för olika människor men lika fort tröttnar du på dem. Helst vill du ha en massa beundrare omkring dig men du vill inte binda dig vid någon särskild.(SANT - som fan)
Men lycklig den, som du en gång fastnar för! När du till sist blir kär på allvar, kommer du att upptäcka hur djupt och hängivet du kan älska en person. (SANT)
Oftast varar din kärlek livet ut och gifter du dig blir ditt äktenskap mycket lyckligt. Visserligen kommer grälen att dugga ganska tätt, men med ditt temperament är du snar att förlåta och be om förlåtelse.
Eftersom du tycker om alla slags människor - utom de tråkiga - har din partners siffra ingen betydelse i det här fallet.
Arbete och Yrkesval
Du har möjlighet att vinna framgång i en mängd olika yrkesområden. Enda problemet för dig är att välja vilken av dina talanger du ska odla. Kanske väljer du ett konstnärligt yrke som fotograf, designer eller till och med författare. Du kan ägna dig åt reklam, PR-verksamhet eller bli journalist. (<--- OH! :D)Du har lätt att få kontakt med människor och har förmågan att överse med motigheter. Kanske vill du helst av allt arbeta i affär eller på en resebyrå?
Ekonomi
Du älskar att göra av med pengar - både dina egna och dina beundrares. Någon sparbanksbok har du aldrig haft och du är alltid pank i slutet av månaden. Du lånar gärna småsummor av vänner och bekanta men du är inte så värst noga med att betala igen - oftast har du glömt bort alltihop efter ett par dagar. Du gör gärna impulsköp och avskyr alt vad budget och planering heter.(SANT SANT SANT)
haha, ja okej jag är helt klart en 3a. För allting stämmer in, vissa saker lite mer dock.
Ursäkta, är du perfekt eller? Ja (precis som du är)
- Hanne Kjöller (DN 22/2 - 05)
Och vi påstår att perfektion inte finns. För ingen kan riktigt sätta fingeret på vad perfektion är, i alla fall så kan vi inte direkt komma överens om det. Det enda vi är överens om är därför att perfektionen inte finns (efter som smaken är delad) och därför även omöjlig att uppnå.
Är det inte då lustigt hur vi ändå fortsätter försöka nå den?
För varför skulle vi behöva vara sådär smala för att vara nöjda med oss själva om vi inte ansåg att det skulle bli perfektion? Och varför kan inte alla gå omkring vinterbleka i början av sommaren och se lite naturlig ut? Jo, för att det är inte snyggt. Bestämmer vem? Jo, vi.
Det handlar alltihopa om att uppnå perfektionen, den där som vi sa inte fanns.
Jag tror att den enda människan som är riktigt perfekt är den som inte oroar sig för att alltid se bra ut i andras ögon. Som är stark i sig själv och inte bryr sig om vad perfektion må innebära. Det kanske inte innebär att den personen är den snyggaste på skolan, eller den smalaste. Vad jag menar är att perfektionen är en onödig illusion som vi i dagens samhälla byggt upp, och de enda som lyckas uppnå perfektion är de som inte bryr sig för dom är nöjda som dom är.
Och det borde väl vara det mest perfekta, att kunna vara som man är?
Vi ställer så höga krav på oss själva. Varför inte bara ta det lungt?
Jag längtar till den dagen då jag kan gå förbi en spegel utan att behöva kika lite snabbt för att se om jag verkligen ser bra ut.
För den människa som själv tycker att hon/han ser bra ut, ser bra ut!
Och tveksamheten i blicken i spegeln är inte ett tecken på självsäkerhet. Och vågar du verkligen säga att du ser bra ut?
För tänk om någon skulle himla med ögonen eller skratta åt dig.
Men tro mig, ingen vågar skratta åt en perfektion.
Och hur definierade jag ordet perfektionen? Jo den människan som tycker om sig själv.
Precis som hon/han blev.
Jag har dåliga dagar och möjligtvis en bra någongång
Alla kan ha en dålig dag,
eller rättare sagt: alla har någon gång en dålig dag.
Men, det här är fan ingen dålig dag, det är helt klart sju års olycka för den här dagen kan kosta mig 800 kr (2000 kr om jag har otur) och jag är en fattig student.
Allting började väl som vanligt, hade till och med lite tur där på morgonen när bussen väntade på mig och jag försov mig inte idag (!). Det var väl snarare sen där vid fyra tiden då skolan slutade.
Gick genom skolan upp på andra våningen i c- huset till mitt skåp (som är väldigt far away från alla andras).
Tog alla mina saker och gick sedan på toa, för min blåsa råkade vara full.
Som vanligt lade jag nycklarna på handfatet och när jag sedan skulle gå därifrån tog jag väskan och väl ute genom dörren tänkte jag "hm, jag har glömt något!" sen tänkte jag "nej" så gick jag, utan att titta om jag verkligen hade en bra magkänsla för en gång skull.
Självklart hade jag det.
För när jag stod utanför rum 205 i skabbhuset så fanns dom inte där! Mina älskade små nycklar som jag fruktar att tappa bort! Det var nästan skrattretande.
Jag gick ner till Clara och hon fixade så att vi kunde åka tillbaka til skolan med hennes pappa när han kom, för skolan stänger kl 19.00. Trodde jag.
Väl på skolan så var det låst - sju års olycka.
Hennes pappa är typ en av världens snällaste personen - efter jultomten men abselut före gud (med tanke på hur han gjort mot mig idag). Så han sa "Pite, nu när du tappat dina nycklar och är lite deppig så tycker jag du ska följa oss och äta kina mat så bjuder jag" efter ltie protester så följde jag med och åt en riktig god middag, tack så mycket claras pappa.
Det var väl ungefär höjdpukten i eländet.
Tillbaka på Wattholma så fick jag tvinga tillbaka Hasse så att han kunde ge mig en extra nyckel så att jag kom åt mina träningskläder. Och tror ni inte att träningen blir den sämsta någonsin? Eh, jodå.
Plus att jag lyckas skjuta Tilde i magen när jag ska sparka bollen till Kamp (jaja, min fotbolls karriär har inte ens börjat och den är redan över, men jag har aldrig spelat fotboll..) sedan när jag ska skjuta på Madde i mål så lyckas bollen hamna i ribban och sedan studsa tillbaka i Maddes bakhuvud, vilket typ aldrig händer.
Men självklart händer det mig.
Och jag mår illa, typ magsjuka känns de som.
Fast det är nog inte det.
Men åh, skolan känns inte lockande imorgon.
(Orkar inte heller sitta själv på skabbhuset en hel dag)
Måste dock dit och hämta nycklarna! Håll tummarna för att dom är där är ni snälla.
Fast ärligt så vågar jag itne hoppas för mycket, för jag har krossat en spegel.
Och sju års olycka till typ 2014 - ska vi träffas då?
Tack på förhand.
Never leave your heart alone
Musiken från Grey's Anatomy är sån som man bara måste lyssna på, rysningar i kroppen av vissa, oh.
Kollade nyss på bilder som Madeliene lagt upp från USA.
Sagolivet.
Hon har varit i Las Vegas med sina kompisar, hon är tillsammans med han som hon blivit kär i och hon går high school i USA. Fast jag tycker synd om henne, tänk deprissionen då hon vaknar upp ur drömen där i maj när hon komemr tillbaka till sverige och inser att gymnasiet här inte är lika glansigt och shopping i stockholm är som en liten loppmarknad. Tänk att dessutom behöva säga hejdå till sina nya bästa vänner därborta som hon träffat varje dag nu i ett halv år, och värst av alla. Tänk att inse hut långt det är till kärleken.
Jag skulle inte vilja vaka upp om jag var hon.
Ibland förstår jag inte riktigt, eller ärligt talat förstår jag aldrig.
Jag förstår itne hur ja kan se så mycket mer än vad tydligen alla andra gör och jag förstår itne hur du gör heller för att mig att se så mycket.
Det spelar väl egentligen ingen roll, men all perfektion irriterar mig.
För det är lite jobbigt att du verkligen finns också.
Jag menar klart jag kan hantera snygga kändisar när dom inte riktigt finns, men du är som en snygg kändis som finns. Och det är oerhört irriterande, som en flyga som bara finns där för att leva om och som vägrar försvinna!
Jag gissar att jag måste sluta undvika och sluta gömma mig.
För jag tror inte att det är det bästa raggningsknepet om jag ska vara ärlig...
Och sen bara en sista sak:
- Jag hatar mornar...
Cause no one is perfect
- Så lev som du är
Asfalt gör ingen sommar, men det är början på en.
De mörka tiderna med en deprimernade känsla hängade i luften känns som bortblåst och hela kroppen bara fylls av något stort som känns som möjligheter, och jag slutar aldrig förundras över hur jag hela tiden klarar ännnu en vinter.
Det är mitten av Januari,
och idag var det vår väder.
Solen sken när jag steg upp på morgonen (12.45) och mina rullgardiner som annars alltid får vara nere för att dölja mörkret utanför och tröttheten i luften åkte med en gång upp för att släppa in solen och jag kännde mig ungefär som askungen när hon visslar på sina fåglar. Men jag ropade på våren och sommaren, min tid på året.
Det känndes jobbigt att sätta sig i köket och äta frukost utan fönster, för solen väntade och jag ville bara säga hej. Jag satt länge och funderade på hur jag skulle kunna tillbrigna denna underbara dagen som bäst. Egentligen var det dags för Yoga, men att vara inomhus i Friskis och Svettis stängda lokaler känndes inte så lockande. Jag ville bara ut och åka pulka, kanske ta ett varv i backen emd skidorna.
Det var bara ett problem, snön.
Jag brukar älska i slutet av februari då snön sakta försvinner och det syns asfaltsfläckar på vägbanorna där bilarna kör som mest, ja faktum är att jag brukar vara så besatt av dom att jag alltid bruakar gå på dom påväg hem från Pitholmsskolan i skinande sol. Och jag brukar älska att känna asfalten mot skosulan och bara andas in vårluften.
Men i år är det inte så, för i år är Pitholmsskolan ett minne blott och snön har aldrig funnits iår, så asfaltsfläckar är det enda som finns.
Jag bestämde mig för att det vore ganska mysigt att se på hockey, nostalgi. Så jag tog cykeln till Gränby ishall för att se Vicky spela. Väl där insåg jag att det finns ganska många fler hallar där än hemma ^o) Hm, efter att ha undersökt både A och B hallen utan resultat så gav jag upp.
Jag cyklade tillbaka och plötsligt så insåg jag vad det var som jag skulle göra.
Jag skulle ju springa! Självklart!
Det var det jag skulle ha gjort om jag varit hemma i Piteå och det var det jag skulle göra. Så jag klädde på mig och snörade kläderna för att sedan sätta hälarna i den aslfalt som inte var framtinad utan som hela tiden funnits där, och även om jag springer som uppvärmning 2ggr/vecka så kunde jag inte låta bli att tycka att det känndes som första gången. Och fötternas steg mot asfalten lät som musik i mina öron.
För om det är någonting som jag älskar så är det våren
och om det är någonting som är vår så är det att springa.
(Jag tror jag hittat min äkta kärlek, och inte fan är det en kille)
Gott och blandat (med extra mycket socker)
Bara för mig och Sandra (Och alla andra)
Ja ä int bitter (bara väldigt singel)
Försvarets - Dina läppars egna armé
Och är det snälla någon som vill jobba mot size zero?
För herre gud, hur ska man kunna krama någon med storlek noll?
Det finns ju ingenting kvar att krama då.
Jobba mot självsvält och ätstörningar!
Och jobba för bätter hälsa.
Jag är en fågel och det är ett fönster ivägen.
Det dånar i öronen och du vet inte ritkigt om det är ditt huvud som susar eller om din omgivning verkligen lever om så mycket. Runt omkring dig hörs applåder, skrik, visslingar. Folk håller i planscher, flaggor elelr har gul- blåa mössor på sig. och du vet inte riktigt om det är verklighet. För, för bara 365 dagar sedan bodde du högt upp i norrland långt borta från allting och nu ett år senare står du här och ser på en landslagsmatch gratis! Även om det bara var en träningsmatch, det var liksom påriktigt.
Självklart bättre än på tv, och du ångrar att du inte varit så insatt i handbollen på tv:n. För det vore ju bra att kanske kunna något namn (förutom Kim Andersson). Och även om du såg Staffan Olsson i publiken och kunde placera honom så räcker inte det. Men du nöjer dig med att titta, och du vet vad Oscar heter i förnamn. Oscar som på något sätt är så snygg, fast egentligen inte. Men han bara är det ändå, fast han ser så oerhört kaxig ut att man bara vill strypa hans självförtroende lite ibland.
Sverige vann i alla fall, och det blev många godbitar att bjuda på. Jag hade en mycket rolig start på fredag kväll och insåg att det inte direkt var någonting som händer varje helg, lite synd att det gick så fort bara...
Men sen efteråt när jag återvändit till skabbhuset som råkar vara mitt hem, eller vad man ska kalla det... Då bloev helgen som vanligt. Ligga och se film, varenda j-vla helg OCH `JAG HAR TRÖTTNAT.
Klockan tolv får Elin ett sms:
"Jag räknar med att få se dig här på festen"
Ursäkta? FEST?! Och hon ahr iten sagt något, great. Love her. -.-' Blev lite pist, hade vart ett bra sätt att lära känna ltie fler folk, men nej vi satt hemma och såg nån sjuk film som ja inte ens orkade se hela av.
Allting känns bara jobbigt ända in i benmärgen och jag tror jag blivit för kräsen och jag vill inte ens längre någonting.
Eller jag vet inte vad jag vill och ÅH!
Jag känner mig som en fågel som vill flyga in i ett rum (som ser så oerhört fint ut) men flyger rakt in i rutan, gång på gång för rutan är som en mur mellan fågeln och det där oerhört fina rummet och fågeln vill iten ge upp, men hur fågeln än försöker så kommer den aldrig komma in och tillslut dör fågeln av utmattning, i ensamhet.
SHIET.
jag måste nog sova.
Det är Januari och iår SKA du börja träna påriktigt (precis som förra året)
Och i år dumpade jag faktiskt det där utnötta nyårslöftet (som förföljt mig sedan pappa lovade att ge mig en spice girls tavla om jag slutade bita på naglarna, vilket jag gjorde och fick tavlan och sedan började om igen, man är ju inte dum). I år ska jag inte sluta bita på naglarna, eller det kanske jag ska men det är i alla fall inte något löfte, för jag håller det ändå inte.
Och som försvar mot det där "det är som att slicka på ett toagolv"- snacket så säger jag bara att vad tror ni det är att tugga på min mobiltelefon då? Och hur i fanders ska man kunna se på en skräckfilm utan att bita på naglarna, speciellt då man inte få äta godis?
Precis.
"Barn väcker känslor bättre än vad tillexempel unga killar i kanske 25 års ålder gör" - Peter
Hm, ursäkta men vet du hur heta känslor såna killar kan väcka eller, ojoj jag säger bara akta så du inte får mig och Vicky över dig ;D
Och på Åhlens har dom hängt upp gymkläderna precis innanför dörren, SKYNDA DIG OCH KÖP(!) innan alla tar slut, för det är Januari och ALLA tränar, fast lugn i februari har dom kanske fått in fler och då är det inte längre någon som tränar, innan maj då alla kommer på att bikinisäsongen är här och magen hänger ju fortfarande efter alla de där brownies man åt med sina vänner istället för att använda det där gymkortet för över tusenkronor.
Januari är verkligen en farlig månad, för det första så har de allra flesta redan spenderat för mycket pengar på julklappar och sedan komemr nyår då allting gick på lite mer än vad man förväntat sig..
Så kommer Januari, tränings månaden för det här året SKA JAG träna, det är ju 2008 - möjligheternas år (precis som vi sa åt 2007 också). Du betalar gymkortet för alla julklappspengar och plötligt försvann den där förmögenheten du nyss tycktes ha. Och om du mot förmodan har lite pengar kvar så går de till träningskläder för man måste ju se bra ut på gymmet!
Du går på det där gympa passet och inser direkt hur dina muskler måste ha försvunnit (såhär jobbigt har det väl aldrig varit att träna?) och plötsligt börjar svetten rinna (!) och då inser du hur ÄCKLIGT träning är. (jag menar hur fräscht är det itne att sitta på roasters med en latte och en brownie istället för att ligga på ett gympagolv där flera tusen legat före dig och svettas?!) Du börjar sakna den där latten redan innan träningen är över och när du kommer hem så är du säker på att den där bulliga magen nog försvinner, så småningom (och du ahr ju tien tid att träna egentligen!). Dagen efter så ringer din kompis (som också hon köpt ett gymkort) och frågar om du vill hänga med på roaster, du kollar schemat och ser hur det står "träna" och konstaterar att du itne ahr någonting alls att göra! Så du hänger emd henne till roasters och sitter där och njuter utan att ens inse hru du just bröt mot två nyårslöften:
använda gymkortet och inte fika på roaster (iaf inte mer än svartkaffe i alla fall)
Din kompis sätter sig och du inser att hon köpt två brownies till sig själv
- Skulle inte du börja banta?
- Jo men jag tränade igår så jag förtjänar det där lilla extra!
Du inser att hon har rätt och gör samma sak själv.
Och medan ditt visakort flitigt används på roasters så ligger ditt dyra gymkort där och väntar på fettförbränning, men visst den där enda stunden på gympagolvet kanske var värt alla dina julklappspengar?
Allt jag säge är att, Januari är dyrt.
Och jag köpte gymkort idag - men oroa er inte. Jag tycker om att träna och dessutom så ser jag gymmet som en riktigt guldgruva ;) Men det är patetiskt hur verkligen ALLA börjar träna i januari, även de riktiga soffpotatisarna. Så kan man ju itne bara göra. Jag menar tänk på matvaruaffärerna! Vad ska dom tjäna pengar på när de inte längre får sälja något godis?
Det är Januari och det är i år som du ska börja träna och alla andra också (precis som förra året)
Tvåsamheten är långt borta...
Lösenordet heter tålamod och timing! Ju mer du anstränger dig för att leta efter någon, desto mer spänner du dig och desto svårare blir det att verkligen se Honom när han kommer på sin vita häst (nåja, Toyota). Man får passa på att använda sin singeltid till allt det där som blir svårare sedan - träffa alla kompisar, resa, odla sitt inre och allt annat som du verkligen gillar. Och faktiskt så är det inte alls dumt att längta. Fast längta rätt - inte desperat utan en stilla tålmoidg längtan som är rätt härlig.
(VeckorRevyn)
Ooops, ett litet problem det där.
Härlig längtan?
Big NO- NO
Ikväll blir det tjejmiddag hos Sarah i Ga. Uppsala :) Ska bli kul.
Kumlin kommer snart hit och då får jag äntligen träffa henne efter 5 veckor! Så hon vart i thailand, den lilla pepparkakan.
Drömde nå så sjukt idag, mest pga. Vicky.
haha.
Försöker öppna ögonen men shiet det går inget bra, det är som att du stänger dom hela tiden igen.
Inse att jag ahr ngo små ögon som det är?
Och världen är för stor för att bara kunna se en...
So close but still so far - Enchanted
Vår
Räkna med cirkus under våren. I början är det du som drar igång saker, du känner dig ganska het och vill att det ska gnistra om kärlekslivet. I mars- april vill du sänka tempot men vissa beundrare blir du inte av med.
Sommar
Det blir en härlig sommar men du har ltie svårt att fastna för någon. Har du redan en partner ser gräset mycket grönare ut på andra sidan. Det blir värre av att det är många som flirtar med dig, skärskilt i början av sommaren.
Höst
För första gången under 2008 är du sugen på att tänka långsiktigt. Gemensamma drömmar om romantiska kvällar känns rätt. Paradoxalt nog är dina känsor samtidigt väldigt storminga, du kan snubbla in i en relation som du egentligen inte vill ha.
Vinter
Du vill ha spänning och äventyr, kärleken ska helst bestå av utmaningar och storslagna mål. Du faller lättast för någon som har samma inställning och därför ligger en skorpion eller skytt bra till. Men vintern blir inte konfliktfri, du driver på så hårt.
Igår kväll var en mys kväll med Vicky, vi såg Förtrollad och skrattade emst av alla. Sedan gick vi omrkign och sjöng på låtarna hela kvällen och spanade på personalen på Burger King och när vi insåg att våra liv itne var mer spännande än så, så åkte vi buss till elevhemmet och parkerade framför datorn innan vi låg i sängen och pratade om allt och ingenting, men mest bara om killar (hm den där killfria dagen blir hård).
Sedan vid 3 somnade vi, jag mot ett jätte varmt element och Vicky i kanten av sängen. Klockan nio på morgonen vaknade Vicky och pallrade sig upp för att ta dig till träningen. Jag vaknade mot ett iskallt element, hmm..
Vicky: Tjockis jag drar nu!
Jag: jajaja
Sedan somnade jag om och vaknade.. eh, på dagen. klockan halv tre och insgå att jag ahde samling innan match om en halvtimme.
Do you love yourself?
What's not to love!
Norrlandståget långt upp åt fanders till civilisationen (på norrländska)
Tolv och en halv för att vara exakt.
"Vi har nu ett medelande till alla nypåstigande från Gävle, detta är alltså Norrlandståget till Stockholm och inte tåget till Ljusdal som det stod åp perrongen, detta är alltså Norrlandståget med Veoliatransport mot Stockholm. Vi kommer itne att godta SJ biljetter av någon form utan bara våra egna biljetter från veolia transport, tack så mycket"
Ja tack så jävla mycket norrlandståget med veolia transport. För i Norrland ahr vi itne ens SJ!
Diskriminering.
Och varför ligger norrland så långt bort ifrån allting? på 12 timmar kan man ta sig till Thailand (typ) med flyg. Och om skåningarna skjulle ta tåget i tolv timmar skulle de hamna i Frankrike.
Hur hamnade vi i skiten?
I alla fall,
kunde inte sova så mycket på tåget och veoliatransport (norrlandståget) borde fudnera på att uttöka utrymmet för bagage, för hur hade ni tänkt att det skulle rymmas 6 stora resväskor i hytten? Nej just det, omöjligt. Och bagage utrymmena utanför är alltid fulla. Tänk efter?
Nu är man i alla fall framme, tillbaka.
Hemma.
Hemifrån.
Ska snart ringa Victoria tror jag, måste först duscha och packa upp lite och sova.. eller jag vet inte om jag kan det. Men jag är sjukt trött.
Får se vad som händer ikväll då, men jag tror det blir kul i alla fall.
Och tack gode gud att vi slipper norrlandståget nu ett tag.
Jag HATAR tåg.
Vi återvänder till Uppsala.
Jävlat den snyggaste i Bälinge <3
Sista dagen i Piteå idag, åker tilbaka till civilisationen och världen imorgon, Uppsala.
Längtar.
Jag kan säga såhär, tiden i Piteå har väl vart bra. Men jag föddes nog aldrig som Norrlänning.
På påsklovet återvänder jag, sportlovet blir i Uppsala ;)
Var på stan med Sandra idag.
Fick tillbaka massa pengar så nu har jag råd med gymkortet :D
Ska snart på träning ;)
tjohopp.
Och här kommer misstagen igen
Det enda jag kan säga är att jag ångrar mig, och jag är glad att jag inte bor i Piteå.
Kvällen var ganska bra. Klockan tolv befann vi oss hos Ingström, mitt emot stod Kalle och hela hans släkt och påminde mig om nyåret 2006/2007, hm, ensamheten infann sig rätt snabbt.
Men så kom Joel och kramade mig "vi har kännt varann så länge" och jag bara skrattade.
Sen satt vi i soffan, jag inklämd mellan två av killarna.
"Asså sen 6an har du blivit så jävla snygg!"
"Ja du är skit snygg, jag känner fan inte igen dig!"
Jag ska vara ärligt, det var skönt med den uppmärksamheten, har inte fått sån på jätte länge känns det som. Och det var en bra början på året tyckte jag.
Sen lyckades Joel välta Mattes julgran och två glas ljushållare gick sönder... x)
Det var itne så kul, efter det var festen slut och jag åkte hem.
Men jag hade iaf roligt, tror jag.. Har inte riktigt bestämt mig än.
Och jag vill också ha en pojkvän som häljper mig spy på toan och fyller på vattenglas för att jag ska må bättre
Jag vill göra slut med ensamheten nu..
